Synopsis
I livet efter detta får man en vecka på sig att bestämma med vem man vill tillbringa evigheten. För Joan innebär det ett omöjligt val - mellan mannen hon delade sitt liv med och hennes livs kärlek, som dog ung och har väntat i årtionden på hennes ankomst.
"En oväntad fullträff"
“Eternity” är en av årets största överraskningar och en film som kommer att vara med mig ett bra tag framöver.
Den vet exakt vilken typ av film den behöver vara och levererar på alla fronter. Det är humor, det är drama, det är varmt, charmigt och sorgligt. Men det blir inte en udda mix av allt detta, utan en väl avvägd balans.
Alla tre huvudrollsinnehavare gör trovärdiga insatser. Både Miles Teller och Callum Turner har bra kemi med Elisabeth Olsen, och de spelar väl utifrån sina respektive karaktärers relation till henne.
Visst kan filmen vara förutsägbar emellanåt, och jag hade på känn hur den skulle sluta — men jag är glad att den slutade på just det sättet. Det kommer säkert att finnas de som har invändningar, men efter en ganska stark monolog från Elizabeth Olsen om vad kärlek faktiskt är, blev det rätt uppenbart för mig vem den “sanna” personen var.
Jag gillade också bara estetiken i filmen. Hur den såg ut, hur efterlivet fungerar, och det är där mycket av humorn kommer in — humor som filmen lyckas riktigt bra med.
Men jag har väl bara blivit mer sentimental med ålderns höst och tycker de dramatiska bitarna, framförallt slutet och idén att gå igenom en tunnel med minnen är där filmen lyser som bäst.
Sen var den också bara rent av underhållande och jag kände aldrig där var en död minut eller filmen sakta ner någon gång.
Väldigt glad jag såg denna och är en av årets bästa enligt mig.
