Synopsis
Adelsmannen Lawrence Talbot återvänder till familjens gods i England för att delta i sökandet efter sin son som mystiskt har försvunnit. Samtidigt har en blodtörstig varelse dödat och lemlästat flera människor från närliggande byar.
Jag minns när den här filmen kom ut. Även om jag inte såg den på bio, så såg jag den kort därefter hemma. Jag mindes den som okej, men som en stor besvikelse överlag — främst på grund av de datagjorda effekterna under transformationen och att filmen vid vissa partier bara kändes långsam. Kom ihåg att jag var 14–15 år och egentligen bara ville ha lite varulvsaction.
Men efter en omtitt, den här gången med den förlängda versionen, måste jag ändå säga att det finns saker med den här filmen som fungerar, och som gör den enligt mig bättre än versionen vi fick tidigare i år.
Till att börja med är det riktiga inspelningsplatser de använder. Några år senare hade mycket säkert spelats in i en studio eller på något filmbolags baksida. Här känner man verkligen av miljöerna de filmat på, och det känns som något från en svunnen tid.
Atmosfären och fotograferingen gör mycket, och nu under oktober förstärks känslan ytterligare. Jag trodde inte att en film från 2010 skulle få mig att känna samma stämning jag vanligtvis bara får av äldre filmer.
De praktiska effekterna på varulven i sin fulla form, skapade av Rick Baker och Dave Elsey, är dessutom av toppklass. Så pass bra att de faktiskt vann en Oscar för bästa makeup — välförtjänt, kan jag tillägga.
Några år senare hade studion troligen insisterat på att göra allt digitalt, men här ser det ut som en riktig varulv och inte som det konstiga CGI-monster vi fick i årets version.
Benicio Del Toro gjorde inte så mycket för mig första gången jag såg filmen, men nu har jag ändrat mig. Han är den perfekta ersättaren till Lon Chaney Jr. i 1941-versionen, och utan tvekan den bästa skådespelaren i hela filmen.
Detta var ett passionsprojekt för honom; han var med under hela processen, genom flera regissörbyten och andra förändringar. Han var dessutom villig att sitta igenom hela makeup-processen eftersom han ville att allt skulle vara äkta och autentiskt, och han är till och med listad som producent.
Det märks att han bryr sig om källmaterialet — och det syns även framför kameran. För i grund och botten är detta en sorglig historia om en oskyldig man som blir biten och tvingas leva med denna förbannelse tills han dör. Del Toro lyckas få fram den sympati som krävs och lyfter verkligen materialet.
Däremot är filmens tempo lite ojämnt. Du kan ha en actionfylld scen för att sedan få flera minuter av folk som pratar i rökiga rum utan något riktigt intressant som händer. Hade sidokaraktärerna varit mer engagerande eller haft tydligare personligheter hade det fungerat bättre. Men jag tycker inte man riktigt får känslan av byborna och staden som helhet, vilket filmen hade behövt.
Jag vill kunna känna en rädsla eller medkänsla för människorna i byn när varulven härjar, men nästan alla beter sig som skitstövlar — så varför ska jag bry mig när de blir dödade?
Det är också synd att Universal i sista stund bestämde sig för att göra transformationsscenen digitalt. Det finns klipp på nätet som visar hur Rick Baker och hans team jobbade med de praktiska effekterna, men studion valde ändå CGI-vägen — och det ser inte bra ut idag (det såg inte särskilt bra ut då heller). Tråkigt, eftersom den färdiga varulven i övrigt är praktisk.
Det är ingen perfekt film; den har sina problem, som tempot, sidokaraktärerna och vissa effekter. Men när det väl gäller — i form av varulven som helhet och Benicio Del Toros insats — så håller filmen, tycker jag. Även atmosfären, fotot och scenografin har åldrats förvånansvärt bra, och med åren har filmen faktiskt vuxit i mina ögon.
