Synopsis
"Sally Hawkins briljerar i ett australiskt skräckdrama du inte glömmer"
"Bring Her Back" är skriven och regisserad av Danny Philippou och Michael Philippou, som tidigare gjorde "Talk to Me" – en film jag gillade en hel del när den kom för tre år sedan. Det är två youtubers som tog klivet till att bli filmregissörer, och med denna film visar de att de behärskar skräckgenren och är några av de bättre regissörerna som jobbar inom genren idag.
Jag vill även passa på att slänga in en uppskattning till Australien som land – enligt mig gör de några av de bästa skräckfilmerna på sistone och fortsätter att överraska.
För mig är detta först och främst en sorglig tragedi som verkligen blir deprimerande och tung ju längre in i filmen man kommer. Det är något av en slow-burn, men så länge man hänger med och ger den tålamod får man en sjuhelsikes final som levererar och verkligen går till mörka platser.
Sally Hawkins är, enligt mig, ungefär på samma nivå som Toni Collette i "Hereditary". Även om filmen inte är riktigt lika bra som den, så är skådespeleriet hos dessa två mer eller mindre på samma nivå. Precis som Toni Collette blev snuvad på en Oscarsnominering, lär Sally Hawkins också bli det här – trots att hon, enligt mig, ger årets hittills bästa insats.
Det här är en prestation som verkligen ger allt, och efter att främst ha associerat Sally Hawkins med "Paddington"-filmerna, var detta en total vändning – och hon lyckas med det så förbannat bra.
Syskonen spelas också otroligt bra av Billy Barratt och Sora Wong, som gör sin skådespelardebut (hon är också, precis som sin karaktär, synskadad). Även deras historia är tragisk, och det blir bara ännu värre och mörkare ju längre filmen går. Allting i grund och botten är bara mörker och tragedi – men hanterat på ett imponerande sätt.
Det finns någon form av övernaturliga inslag som filmen hintar om redan i öppningstexten. Även om det är vagt och aldrig uttalas rakt ut, så förstår man ungefär vad som pågår när eftertexterna börjar rulla – och det gör hela filmen och dess historia ännu sorgligare.
Det här är helt enkelt ett välgjort hantverk inom skräckgenren. Med tanke på hur många filmer som släpps idag (även om det har skett ett visst lyft de senaste åren), är det både roligt och glädjande att dessa två personer gör filmer på den här nivån.
Jag gillade "Talk to Me" lite mer, men detta är fortfarande en sevärd och välgjord film. Jag vet dock inte hur mycket värde den har vid en omtitt, men det är definitivt en film som kommer att stanna kvar hos mig tills jag sammanställer min årslista för 2025 nästa år.
