Synopsis
"En fantastisk nystart – eller?"
Den största fördelen med "The Fantastic Four: First Steps" är att den utspelar sig i sitt eget universum, utanför MCU – även om de kommer att kopplas in där senare. Det gör att filmen kan fokusera mer på att vara en fristående berättelse och ge de fyra huvudpersonerna tid och utrymme att utvecklas, samt låta publiken lära känna dem. De har väldigt bra kemi tillsammans, och castingen är riktigt lyckad – även om Pedro Pascal fortfarande inte riktigt har sålt mig på sin version av Reed Richards.
Jag gillar också stilen. Retrofuturismen kommer helt till sin rätt och ger filmen en tydlig serietidningskänsla – den sticker ut på precis rätt sätt. Självklart utspelar den sig på 60-talet för att fånga känslan från de allra första serietidningarna. Musiken av Michael Giacchino förstärker detta ytterligare, och jag tycker att de har fått till en bra mix.
Det är också skönt att man kan hoppa in i den här filmen utan att ha gjort sin "hemläxa" genom att ha sett allt från MCU på sistone – det känns befriande.
Trots allt detta, och trots att jag egentligen inte har några större problem med filmen, så lämnade den mig ändå lite tom. Jag kände ingen större spänning eller förväntan inför att fortsätta följa de här karaktärerna. Kanske har jag börjat tröttna på superhjältefilmer, även om jag fortfarande älskar Spider-Verse-filmerna. Men när eftertexterna rullade kände jag inget direkt sug inför "Avengers: Doomsday".
Kärnan i allt är dock familjen och dynamiken mellan karaktärerna, och där tycker jag filmen lyckas riktigt bra. Johnny Storm får en del att göra, likaså Sue Storm som fungerar som gruppens lim. Jag hade kanske önskat lite mer av Ben Grimm, men Ebon Moss-Bachrach gör det "fantastiskt". Det är bara Pedro Pascal (som i grunden är en bra skådespelare) som ännu inte riktigt har övertygat mig om att han är den ledare Reed Richards förväntas bli i framtida MCU-filmer – förhoppningsvis växer han in i rollen.
Kort och gott är det kul att vi, med både den här och "Thunderbolts*", fått två bra Marvel-filmer på rad. Det känns som att de kanske är på väg åt rätt håll – även om jag fortfarande är något skeptisk till hur de ska lyckas introducera Doom, när det bara återstår en Spider-Man-film innan "Avengers: Doomsday".
