The Phoenician Scheme

"The Phoenician Scheme" är den senaste från Wes Anderson, en regissör som är hit eller miss för mig, där jag gillar 50% av hans filmografi och resten är okej eller att jag inte riktigt kommer in i det.
Hans två senaste har jag inte gillat så mycket, och det verkar även vara den generella kritiken de senaste fem åren. Likaså fick denna samma kritik, där många tycker att han börjar bli förutsägbar och man vet redan vad man kommer få från honom.
Jag tycker inte detta är i närheten av några av hans bättre filmer och hamnar nog i den andra delen av "helt okej, kommer inte riktigt in i den", men jag tycker ändå att detta är bättre än hans två senaste han gjorde.

Jag tror att den främsta kritiken Wes Anderson får numera är att han inte utmanar sig själv. Vi som tittare vet redan exakt vad vi kommer få från honom. Samma skådespelare som han jobbat med under sin karriär, även om det bara är en cameo. En handling som inte är så begriplig eller har mycket logik bakom sig, karaktärer som säger udda saker eller agerar onormalt i ett scenario och humor som minst sagt är bångstyrig.
Kollar man på prestigefyllda regissörer under årens lopp ser man en utveckling i deras filmografi, teknik, dialoger och berättarteknik. Men det känns som om Wes är kvar där han är.
Inte för att han ska lämna sin stil helt och hållet, men det är som vissa redan säger att han börjar bli en parodi av sig själv nästan vid det här laget.

Jag gillar dock att "The Phoenician Scheme" har en mer centrerad handling och huvudkaraktär, vilket vi inte fått på ett tag från Wes.
Benicio Del Toro är väldigt bra i huvudrollen och funkar utmärkt som udda miljonär. Han får dialogerna att fungera, och de gånger jag skrattade mest var det antingen från honom eller Michael Cera.

På tal om Michael Cera känns det naturligt att se honom i en Wes Anderson-film, som att varför har inte detta hänt tidigare. Han är ju som gjord för denna regissörens stil och dialoger.
Mia Threapleton, som dottern till Benicio Del Toro, är också väldigt bra. Jag har inte sett henne i någonting annat, och detta är hennes första stora roll. Hon jobbar bra med allihop, och även hon kommer in i Andersons värld väldigt naturligt.

Handlingen hade jag lite svårt att hänga med i ibland, men i det stora hela förstod jag ändå grundidén, och jag gillar att det ändå finns en huvudhandling som inte spretar åt alla håll och kanter.
Det finns dock scener där vår huvudperson befinner sig i himlen, där han är i någon slags rättegång i svartvitt och dessa scener kände jag inte tillförde så mycket eller vad den större djupare, meningen var. Kul dock att Bill Murray är med igen efter hans frånvaro i "Asteroid City".

Jag kan inte uttala mig om hur Wes Anderson-fans kommer gilla den eller inte (min vän gillade den), för det känns som om även de på senare tid har vänt honom lite ryggen eller varit mer kritiska mot hans filmer. Men allting det du älskar med Wes Anderson finns här, återigen på både gott och ont beroende på vem du är och hur mycket du gillar hans filmer.
Jag gillade den mer än hans två senaste, men jag önskar framöver att han kanske utmanar sig själv lite mer, annars kommer hans framtida filmer bli väldigt förutsägbara, och jag tror att stämpeln att han är en av de mest unika och bästa regissörerna kommer rinna ut mer och mer.