Synopsis
När Kung Fu-lärlingen Li Fong (Ben Wang) flyttar till New York City med sin mamma för att börja på en prestigefylld skola, uppstår en ny vänskap med en klasskamrat och hennes far. Men han drar till sig oönskad uppmärksamhet från en lokal karate-mästare. För att kunna försvara sig själv, börjar Li träna för att delta i en stor karate-tävling. Med hjälp av sin Kung Fu-lärare, mr Han (Jackie Chan), och den legendariske Karate Kid, Daniel LaRusso (Ralph Macchio), kombinerar Li deras unika stilar för att förbereda sig för en storslagen match.
"Frustrerad då alla ingredienser finns där"
Efter succén med "Cobra Kai", som har gjort att jag ser de gamla filmerna på ett helt annorlunda sätt (positivt) valde man att göra en film som kom ut strax efter att serien hade avslutats. Den här gången väljer man att ha 2010 års remake officiellt i samma universum, vilket kan funka , och idén att ha Jackie Chans karaktär Mr. Han relaterad till Miyagi är inte så långsökt om man lyckas paketera in det och sälja det bra.
Så alla förutsättningar finns här för att göra en succé och alla fans nöjda... så varför blev resultatet så här?
Detta är varken dåligt eller bra att sitta igenom ; det är bara frustrerande som ett fan av serien och de gamla filmerna att sitta och verkligen förstå hur de kunde gå så här snett när allting finns där för att göra en succé.
Under första halvan av filmen dyker bara Jackie Chan upp från och till. Huvudfokuset är på denna nya unge som heter Li Fong (Ben Wang ), som flyttar till New York med sin mamma, spelad av Ming-Na Wen (en något otacksam roll för henne). Han har lite svårt att passa in, han träffar en tjej, de flörtar lite, hennes pappa är skyldig fel personer pengar , och tjejens ex är en av dessa mäns lärjunge som då beter sig som en skitstövel mot vår huvudperson.
Låter allting bekant? Det är för att vi nu för tredje gången använder samma handling som vi gjort de tidigare gångerna när denna filmserie "rebootar" sig själv. Först var det i första filmen, sedan i remaken och nu denna.
Jag hade inte tekniskt sett haft något emot det , om det gjorts på ett underhållande sätt åtminstone. Men med tanke på att speltiden bara klockar in på 94 minuter, så är klippningen ett enda svep. Man hoppar från en scen till en annan utan att riktigt få en känsla för karaktärerna, vilket gör att jag inte känner så mycket för vår nya huvudperson.
Det kan funka att göra det på 90 minuter, men filmen vill också slänga in sidohandlingen med tjejen och hennes pappa, Mr. Hans förflutna och Daniel LaRussos koppling till allting.
Jag läste någonstans för någon månad sedan att filmen hade en speltid på 118 minuter, men sedan några veckor tillbaka var det 94 minuter. Vilket får mig att tro, eller jag vet, så som filmen är klippt, att det finns bortklippta scener som hade behövts för att göra detta lite bättre.
Det är också bara rent av frustrerande hur lite Daniel LaRusso betyder i filmen. Han dyker upp en timme in i filmen, och hans introduktion till hur han "lär känna" Mr. Han är så snabb och förhastad att det blir skrattretande. Faktum är att handlingen hade utvecklats exakt likadant oavsett om Daniel var där eller inte. Men serien var en succé och nostalgi säljer, såklart måste Daniel vara med för att casha in på de två.
Där är scener med Daniel och Mr. Han där de pratar och har lite små argument, småfightas lite, och allt jag tänkte när jag såg detta var "varför är inte detta filmen".
Vid det här laget bryr jag mig heller inte. Men för de som undrar så är Johnny Lawrence med som en cameo i slutet. Han säger inget jätteroligt egentligen, men det faktum att han ens är med och har sista repliken är väl alltid någonting och ett tecken på att de kanske i sista minuten förstod att de var tvungna att ha med honom på ett litet hörn för att göra fansen lite nöjda.
Som sagt, det är inte så att filmen är dålig. Det är bara frustrerande, för alla ingredienserna var där, och i slutändan blev det bara så smärtsamt mediokert att det inte finns ord för det.
