Synopsis
"Konceptet och de praktiska effekterna är det bästa"
David F. Sandberg återvänder till sina skräckfilmsrötter med "Until Dawn", baserad på PlayStation-spelet med samma namn. Men tydligen ska detta vara mer av en expansion av världen och utspela sig i samma universum som spelet, och inte en direkt adaption. Jag vet inte hur spelarna reagerar på det, men det återstår att se.
Själv har jag bara sett klipp på spelet från när Pewdiepie spelar det och har ingen större koppling till spelet än så.
Jag tycker det bästa med denna film är alla de praktiska effekterna som David F. Sandberg verkligen ville göra. Det finns en cirka 10 minuter lång video där han går igenom hur de gjorde vissa av effekterna och hans kärlek till praktiska effekter. Jag önskar bara att ljussättningen var något bättre så att jag faktiskt kunde se mer av dessa effekter.
Filmen som helhet är helt okej, men jag fastnade mer för konceptet och effekterna än för själva storyn eller karaktärerna. Överlag har de ändå ganska roligt med konceptet och olika sätt att dö på varje gång. Såklart ska de referera till att sådant här händer i andra filmer också utan att specifikt säga vilken film. Det var en i publiken som suckade högt när dialogen kom.
Jag vet inte om jag känner att filmen besvarade allting, och jag hade ändå vissa frågor i slutändan. Men om man inte övertänker så mycket och bara har kul med de olika morden och konceptet, så kan man ha ganska kul med den.
Favoritscenen är nog när de kollar igenom en mobiltelefon där de spelat in flera olika gånger de dör på, och det är en av få gånger då found footage bilder ger en bra effekt på det hela.
David F. Sandberg har ändå koll på sin skräckgenre och jag tycker han presterar bäst när han bara får ha kul med det. Kanske inte en av årets starkaste eller bästa, men ju mer jag tänker efter, så gav den ändå måttlig underhållning i 90 minuter.
