Synopsis
Charles Heller är en CIA-kryptör som efter att hans fru tragiskt dödats i en terroristattack i London kräver att hans chefer ska beordra en jakt på terroristerna. När det står klart att de inte kommer att agera på grund av motstridiga interna prioriteringar, utpressar han sin arbetsgivare till att utbilda honom och låta honom ta saken i egna händer.
"Helt okej spionthriller"
"The Amateur" är regisserad av James Hawes, som gjorde "One Life", en film jag kan rekommendera. Den här gången hoppar han på spiongenren och ger oss något helt okej i det stora hela.
Rami Malek spelar en liknande roll som han gjorde i "Mr. Robot", där den stora skillnaden är att han är mer på lagens sida denna gång och inte lika smart i sina fällor. Men man kan se varför man valde Malek i denna roll, och det är en roll han gör bra, vilket har gjort att han blivit så känd som han är idag.
Det är många kändisar som dyker upp i mindre biroller: Rachel Brosnahan, Jon Bernthal, Adrian Martinez, Julianne Nicholson, Michael Stuhlbarg och Caitríona Balfe. De är med i en eller två scener för att inte vara med mycket mer, och varför man väljer så stora namn är fundersamt. Kanske för att filmen är baserad på en bok, och man hoppas kunna göra en filmserie av detta och möjligtvis låta dessa skådespelare ta större plats i kommande filmer.
De enda som har någorlunda viktiga roller och är med kontinuerligt under filmens gång är Holt McCallany och Laurence Fishburne.
Kort och gott är detta en film som påminner om något jag brukade se med min pappa fredagskvällar på TV4 eller TV3. Det är kanske inte direkt något man behöver se på bio, men om man vill ha något som påminner om sena 90-talets spion- eller thrillerfilmer så kan man nog få en liten kick av denna.
Helt klart godkänd.
Synopsis
Violet, en änka och mor som för första gången på flera år går på dejt, anländer till en lyxig restaurang och är lättad över att hennes dejt, Henry, är charmigare och stiligare än hon hade väntat sig. Men deras kemi börjar förvandlas till obehag när Violet får anonyma meddelanden på sin telefon - meddelanden som först bara är irriterande men sedan blir oerhört skrämmande.
"Bra spänning från början till slut"
"Drop" är regisserad av Christopher Landon, som tidigare gjorde "Happy Death Day"-filmerna och "Freaky", och jag hoppas att han avslutar den förstnämnda filmserien med en tredje film.
Han har en tendens att göra filmer med en gimmick inom skräckgenren och har kul med det, vilket sprider sig till tittaren. Jag tycker att "Drop" lyckas med detta också.
Majoriteten av filmen utspelar sig på en restaurang under en första dejt mellan Meghann Fahy och Brandon Sklenar. Filmen lyckas inte bara få en intresserad av mysteriet kring vem som skickar dessa mystiska meddelanden till Meghann Fahy, utan kemin mellan henne och Brandon Sklenar är så pass bra att man vill se att den här dejten lyckas, och jag hejade på att de skulle fortsätta träffas vid slutet.
På sätt och vis är det nästan en romcom förklädd i en skräckfilm/thriller. Någon nämnde att detta är den moderna varianten av något som Hitchcock hade kunnat göra, och jag är beredd att hålla med.
De sista 10 minuterna däremot tappar filmen mig helt, eftersom den försöker för mycket när den redan gjorde det så elegant och bra tidigare. Det förstör inte filmen, men det är helt klart det svagaste med hela filmen, och mycket logik slängs ut genom fönstret (bokstavligen).
En annan aspekt jag verkligen vill ge cred åt är fotot, som verkligen får denna restaurang att kännas som en karaktär. Det är lätt att få detta att kännas enformigt eller tröttsamt efter en halvtimme, men fotot håller igång detta tillsammans med våra två huvudpersoner, så att filmen på 95 minuter är exakt den perfekta tiden som den behöver vara.
Jag rekommenderar att man antingen går på dejt för att se filmen, eller om man bara vill ha en underhållande tid på bio. Med tanke på att 2025 hittills är ett sämre filmår än 2024, så är detta helt klart en av de bättre filmerna som har kommit ut än så länge.
Synopsis
Året är 1976, när Argentina sjunker ner i våld och kaos, och en världstrött engelsklärare återfår sin medkänsla för andra tack vare en osannolik vänskap med en pingvin.
"Mysig film om en udda vänskap"
"The Penguin Lessons" är regisserad av Peter Cattaneo, mest känd för "The Full Monty", och skriven av Jeff Pope, som skrev bland annat "Philomena", "The Lost King" och min favorit "Stan & Ollie". Har man sett någon av de tre filmerna tidigare vet man exakt vilken ton och typ av film detta kommer att vara, för man märker att det är samma manusförfattare och skulle nästan kunna tro att det är samma regissör. Även Steve Coogan dyker upp i alla filmerna.
Detta är en mysig liten film som jag tror många i Sverige kommer att gilla. För det känns som den typen av svensk film som brukar gå upp på juldagen och tjäna in en del pengar. Med tanke på att Björn Gustafsson också medverkar, tror jag att det kommer att vara en boost i sig för filmen. Att han spelar en finne gör det hela ännu roligare och han fick ett av de största skratten i salongen jag befann mig i.
Den försöker ha en något mer seriös ton i bakgrunden, då den utspelar sig i Argentina mot bakgrund av statskuppen som inträffade 1976. Man har även en sidohandling där en karaktär blir bortrövad av personer, lite som i "I'm Still Here". Men det är aldrig fokuset, och det gör att tonen ibland mixar lite ojämnt.
Men när fokuset är på Steve Coogan och hans pingvin är filmen som bäst, och det är huvudfokuset. Det är småroligt, men framförallt mysigt.
Ingen film som kommer att vinna något direkt, men för vad det är tycker jag ändå att detta gör sitt jobb väl.
