Synopsis
Utspelar sig i efterdyningarna av ett robotuppror i en alternativ version av 90-talet, och The Electric State följer en föräldralös tonåring som beger sig över den amerikanska västern med en tecknad robot, en smugglare och hans sidekick på jakt efter sin yngre bror.
"Hade gjort sig bättre på stor duk"
"The Electric State" är den mest påkostade Netflix-filmen som gjorts, med en rapporterad budget på 300 miljoner dollar. Det är inte bara den dyraste Netflix-filmen utan en av de dyraste filmerna någonsin.
Man kan undra varför de fortsätter slänga pengar på sådana här filmer, när alla är exakt likadana. De lämnar inget intryck på en som tittare och allt man är ute efter är något som har många kända ansikten i sig och som kan tilltala en bred publik.
Men om hälften av de som tittar på denna, ändå har mobilen framför sig och scrollar, så varför ens bry sig om att ha en budget på 300 miljoner bara för att de ska se bra ut? Jag som filmälskare uppskattar att man lägger lite tid på att de ska se bra ut, men den vanliga Netflix-tittaren bryr sig inte ett skvatt.
Vad jag vill säga med detta är att ja, man ser pengarna framför kameran då effekterna är väldigt imponerande på robotarna. De skiljer sig också åt en del i designen och detta gjorde att filmen blev lite bättre att ta sig igenom än "Red Notice" eller Russo-brödernas tidigare "The Gray Man".
Dock vet jag inte varför man betalar så många kända personer att göra rösterna, när de ändå ska förvrängas senare så man hör inte vem det är förutom Woody Harrelson och Ke Huy Quan.
Men jag kan inte påstå att jag förstod mig på denna värld vi befann oss i och att jag var jätteengagerad i vad som försiggick. Man ger en stor expositionsdump i början i form av berättarröst och nyhetsinslag om vad som hänt, varför det hände och vad för värld vi befinner oss i (jag tror för övrigt man använt sig av AI när det kommer till förvrängning av Bill Clintons röst och effekter här i början).
Men jag kom inte in i det och det är alltid ett tecken på att man själv som filmskapare inte riktigt tror på sina tittare eller att man måste göra det så lätt för dem som möjligt. Men även jag förstod typ bara 80%.
Man märker dock första sekunden Stanley Tucci dyker upp att han är skurken.
Chris Pratt var jag tvungen att påminna mig själv om att han ens var med i filmen, då han typ inte får någonting att göra med sin karaktär. Det är lite Star-Lord över honom, vilket jag tror han kommer bli typecastad resten av sin karriär tyvärr.
Millie Bobby Brown var lite mer hållbar här än förra årets "Damsel", men förutom "Stranger Things" och "Enola Holmes" har hon inte imponerat på mig som skådespelare. Även hon börjar hamna lite i samma fack med sina filmroller.
Men det är bra kemi och samspel mellan henne och Woody Norman som spelar hennes lillebror, som är hjärtat i hela filmen, och den biten tycker jag är det bästa och starkaste (tillsammans med effekterna) som filmen har att erbjuda.
Hade jag sett detta i en IMAX-salong hade jag nog funnit den underhållande och rekommenderat den till matinépris eller bara allmänt se den för hur bra gjord den är, för robotarna ser som sagt riktigt bra ut.
Men nu är det Netflix och ärligt talat, se det om det intresserar, annars går ni inte miste om så mycket.
