Synopsis
Den osannolike hjälten Mickey Barnes hamnar i den extraordinära situationen att arbeta för en arbetsgivare som kräver det ultimata engagemanget för jobbet: att dö för att leva.
"Underhållande med en fantastisk Robert Pattinson i huvudrollen"
"Mickey 17" är nog en av de mest efterlängtade filmerna för mig 2025, eftersom den är skriven och regisserad av Bong Joon Ho som tidigare gjort "Parasite", "Memories of Murder" och "Snowpiercer" för att nämna några. Där de två förstnämnda är några av mina favoritfilmer någonsin och man kan lätt säga att Bong Joon Ho är en av mina favoritregissörer som jobbar idag.
Att säga att "Mickey 17" inte är så subtil av sig i sitt budskap är det mest logiska att säga om en film i år. Men är man bekant med Bong Joon Hos tidigare filmer så vet man att han alltid i sin filmografi har haft ett hat mot kapitalism och detta följs även med här.
Dock har många Hollywood-filmer på sistone hoppat på samma tåg och det gör att budskapet och framförandet av filmen inte är lika unikt eller speciellt längre. Det görs på ett underhållande sätt, men är inte lika innovativa som när han bakade in det i "Snowpiercer" för 12 år sedan.
Men jag ska inte ljuga, jag gillade verkligen filmen. Jag var underhållen och tycker regin, stilen, produktionsdesignen och Robert Pattinson är de fyra starkaste sakerna med filmen som gör den sevärd.
Så kul att Robert Pattinson gått och blivit denna otroliga skådespelare och jag har ända sedan "Good Time" gillat allt han gjort samt hans insatser i varje film. Jag gillar att hans skådespel skiljer sig markant från Mickey 17 och Mickey 18 där, trots att jag bokstavligen ser att det är samma person framför kameran, känns det som två helt olika personer.
Det känns som att Pattinson hade väldigt kul med den här rollen och filmen.
Såklart har vi djur involverade och såklart är de missförstådda. Men jag är ett kaiju-fan så allting som har med utomjordiska varelser eller monster kommer jag bara älska, oavsett om det känns klyschigt vid det här laget; det var gammalt redan på 90-talet med hela "rädda naturen"-budskapen".
Men i grund och botten handlar det om en persons resa där han till slut kan säga "det är okej för mig att må bra". Då han hela tiden haft inställningen "jag ska ändå dö, jag betyder ingenting" till att få lov att känna sig lite egoistisk och acceptera det om sig själv. Det är en av de första gångerna också som Bong Joon Ho väljer att visa en god sida av mänskligheten och det var uppfriskande att se från hans håll.
Det som är sämst med filmen är Mark Ruffalo som... ja, det är Trump, jag tänker inte ens säga karaktärens namn för det är så uppenbart. Detta är det mest uppenbara med hela filmen och Mark Ruffalos skådespel. Där är även en scen där de bokstavligen skriker ut hatord mot honom, hur dum han är, vilket kändes lika subtilt som monologen från "Barbie".
Jag hade inte haft något emot detta, om inte varenda film numera ska göra detta. Det är 2025 och världen är skit som den är redan, vi behöver inte bli påminda hela tiden om hur det ser ut politiskt eller i världen. För mig kändes det inte som en karaktär, bara en sketch av Trump.
Utöver allt detta så fann jag mig själv gilla "Mickey 17" i form av underhållning och fann att vissa saker berörde mer än jag trodde. Men sedan var det även andra partier jag tycker är för uppenbara och även ifall Bong Joon Ho är uppenbar i en del av sina filmer, paketerar han det ändå på ett snyggt sätt utan att det känns direkt i ansiktet på en. Här var det vissa gånger det kändes direkt i ansiktet på en.
Men stilen, klippningen, produktionsdesignen, regin och framförallt Robert Pattinson är vad som gör filmen sevärd och underhållen, helt klart det bästa 2025 har att erbjuda än så länge.
