Synopsis
Bridget Jones är ensam igen, änka sedan fyra år tillbaka, då Mark blev dödad under ett humanitärt uppdrag i Sudan. Hon är nu ensamstående mamma till nioårige Billy och fyraåriga Mabel och har fastnat i ett emotionellt limbo. Hon fostrar sina barn med hjälp av sina lojala vänner och till och med sin forne älskare, Daniel Cleaver. Pressad av familj och vänner till att slå in på en ny väg mot livet och kärleken återvänder Bridget till jobbet och provar till och med dejtingappar, via vilka hon snart får en drömsk och entusiastisk ung beundrare.
"Troligtvis den bästa uppföljaren i serien"
"Bridget Jones: Mad About the Boy" är den fjärde Bridget Jones-filmen och vem hade trott att detta skulle bli en sådan stor filmsuccé? Sällan har romcoms en filmserie, men ärligt talat, jag tar gärna mer Bridget Jones-filmer om de fortsätter hålla denna kvalitet. För ärligt talat, detta är nog den bästa uppföljaren i hela serien.
Jag tror det är för att alla är mer vuxna och mognare denna gången, vilket man kan säga att Bridget redan var i tredje filmen. Men eftersom Mark (Colin Firth) är död i denna och hon har två barn nu, så sätter det en större vuxenhet i hela filmen. Tittarna mognar med Bridget sedan första filmen kom ut för över 20 år sedan. (Jösses, är jag så gammal? Jag minns att vi hade den på VHS och min syster skulle se den väldigt ofta).
Men den har fortfarande sin humor och charm som tidigare filmer erbjudit oss också. Vilket gör att filmen kommer gå hem hos de stora fansen, men också hos folk som gillar romcoms överlag.
Renée Zellweger har blivit synonym med rollen som Bridget och jag tycker hon hanterar alla de komiska stunderna väldigt bra, men är också kapabel till de seriösare dramabitarna. Hon har trots allt två Oscars. Många har skämtat om hennes plastikutseende, men ärligt talat har det ingenting med hennes skådespel att göra och det är det jag bedömer här.
Hugh Grant återvänder som Daniel för första gången sedan "Bridget Jones: The Edge of Reason" från 2004. Jättekul, speciellt då Grant på senare år skiftat riktning med sina filmroller och filmer överlag. Så det var kul att se honom dyka upp i den genre som gjorde honom stor och känd från första början och från en av hans mer kända filmer. Man har även låtit honom växa, även ifall det finns klassiska Daniel-bitar kvar som man verkligen skrattar åt.
Men det är något varmt att se att han och Bridgets relation har blivit något mer och hur deras vänskap blivit mognare. Ärligt talat så tycker jag att Daniel var den bästa i hela filmen och jag hade inte haft något emot om det görs en spin-off-film på karaktären. Grant är så pass bra.
De två nya killarna Chiwetel Ejiofor och Leo Woodall gör bra insatser de med. Men det är också nog den svagaste biten med filmen, att vi är lite tillbaka på ruta ett igen. Nu ska Bridget hitta någon ny efter hennes makes tragiska bortgång. Det är också ganska uppenbart vem hon kommer att bli ihop med i slutet, men det handlar inte så mycket om det.
Faktum är att jag uppskattar att filmen även här har ett mognare sätt att titta på dessa relationer och förhållanden som dyker upp med de två nya. Även om det är ett bekant område vi varit vid förr.
Överlag har jag inte så mycket att kritisera med denna film. Den gör sitt jobb väldigt bra och är exakt det jag hoppades på att den skulle vara. Jag tror många kommer bli nöjda och glada över den, även om det är bittert att man väljer att döda Mark, men det gjorde de i boken så de följer bara den. Men jag har hört att fans av böckerna inte gillade det heller.
