Trolösa

SVTs och Tomas Alfredsons egenversion och påkostade produktion av triangeldramat Trolösa är en skön serie att titta på!
Den är intensiv i sitt drama, men på ett gulligt, nästan oskuldsfullt sätt – trots att handlingen i sig är allt annat än oskuldsfull. Serien är härlig helt enkelt och framför allt så är den enkel! Det är ingen tung klassisk Bergman-produktion, trots sitt ursprung. Tvärtom så är den inte sådär onaturligt teatralisk, mörk, tung och på något sätt jobbig att titta på.
Den nya versionen av Trolösa är äkta. Och trots att den inte har någon särskilt djup handling så är den stundvis berörande och igenkännande med dess lockelser och lustar, samt familjära tillvaro.
    Trolösa skildrar 70-talet otroligt övertygande och man riktigt fångas upp av både scenografi och rekvisita. Hoppandet mellan dåtiden på 70-talet och nutid, gör serien intressant och höjer upp den. Dess annars ganska så platta story skulle inte bära om det inte vore för de otroliga skådespelarinsatserna. Det finns verkligen ingen som spelar dåligt i nya Trolösa – alla är oerhört bra och övertygande! Ett plus är även att Lena Endre är med även i denna version av Trolösa – också i rollen som Marianne, fast denna gång som Marianne den äldre.

Frida Gustavsson som dåtidens Marianne, Gustav Lindh som dåtidens David, och August Wittgenstein som Markus är en klar upphöjning av detta triangeldrama! Gustav Lindh och Jesper Christensen (nutidens David) synkar också väldigt bra ihop.
    Själva serien är inte särskilt unik överhuvudtaget, mer än att den går över en hel del gränser – men den blir speciell då den är så mycket bättre än originalet. Förlåt Ingmar Bergman och Liv Ullmann – no offense!

Sex klart sevärda avsnitt av Trolösa – med fokus på sex och trolöshet och med premiär den 26 januari på SVT Play och den 27 januari på SVT1.



Cassandra Solback