Synopsis
I Edward Bergers (”På västfronten inget nytt”) KONKLAVEN får vi följa en av världens mest hemliga och historiska händelse – att välja ny påve. Efter att den älskade påven oväntat avlidit får kardinal Lawrence (Ralph Fiennes) ansvaret att leda den hemliga processen. När den katolska kyrkans mäktigaste ledare har samlats och är inspärrade i Vatikanen hamnar Lawrence mitt i en konspiration och upptäcker hemligheter som kan skaka kyrkans grundvalar.
"En riktigt spännande nagelbitare"
"Conclave" är regisserad av Edward Berger som gjorde "All Quiet on the Western Front" på Netflix för två år sedan. Den är baserad på boken med samma namn skriven av Robert Harris och manuset skrevs av Peter Straughan. I huvudrollen ser vi Ralph Fiennes som redan blivit en favorit inom Oscars race att bli nominerad till bästa huvudroll.
I andra roller syns även Stanley Tucci, John Lithgow och Isabella Rossellini.
Jag gillar hur spännande man gör denna film. Nästan som en thriller där ett mordmysterium ska lösas och fler detaljer dyker upp under filmens gång, där Ralph Fiennes ska lösa allting. Såklart är det bara en omröstning om vem som ska bli den nya påven, men även det kan vara lika dramatiskt som ett politiskt val.
Vad som såklart hjälper denna story att utvecklas är tack vare många element, men framförallt är det skådespelarna.
Såklart är Ralph Fiennes fantastisk i huvudrollen och han är en mästare i det han alltid gör. En av våra främsta och finaste skådespelare vi har idag och detta är helt klart en roll där han visar så många känslor. Gör han rätt i det han gör, han visar skuldkänslor, men innerst inne är vi alla människor.
Man kommer dock inte långt utan sina medspelare och alla här gör ett bravur jobb.
Såklart är favoriten Stanley Tucci som är en skådespelare som alltid får andra skådespelare att bli ännu bättre. Här spelar han en reserverad men också den mest tillämpade kandidaten till att bli nästa påve.
John Lithgow som alltid är underskattad visar återigen att jag alltid blir glad att se han dyka upp i en film oavsett hur liten eller stor rollen än må vara. Han får även stunder att skina här.
Isabella Rossellini får inte mycket att göra och jag väntade på den där stora viktiga scenen hennes karaktär hade. Även ifall där är en någorlunda sådan scen här, så hade jag önskat lite mer. Jag menar att det är en legend vi har att jobba med här.
Alla andra rundar av ensemblen är väldigt bra, där Sergio Castellitto är den minnesvärda genom att ta de bästa vape blossningen på film detta året.
Allt detta hjälper också tack vare ett bra regi från Edward Berger. Men framförallt fotot av Stéphane Fontaine och musiken från Volker Bertelmann som också gjorde "All Quiet on the Western Front". Jag tror att två nomineringar till dessa män kommer hända då de matchar stilen och tonen så förbaskat bra med filmen i helhet.
Det som gör att filmen inte når hela vägen är slutet. Ett slut som redan delat många tittare och jag var inte riktigt ombord. Jag säger inte att det är utomjordingar nivå, men det är på en nivå där det inte känns trovärdigt, även inom ramen för denna film. Det sjunker också filmen som helhet tyvärr för mig.
Det är fortfarande en film som jag verkligen rekommenderar. Det är en sådan typ av film där man förlitar på klippningen för att skapa bra spänning, skådespelare som lyfter allting och musik och foto som gör det extra cinematisk.
