Synopsis
Efter år på flykt återförenas Sickan med Vanheden, Harry och Doris för en ny kupp. Planen, tajmad in i minsta detalj, är att stjäla ett komplett T-Rex-skelett från Naturhistoriska museet och sälja det till den skrupelfrie affärsmannen Wall Enberg för 320 miljoner kronor. De har dock inte räknat med Rigmor Gren, en åldrad kriminalare, besatt av idén att ställa Jönsson inför rätta innan hon själv går i pension.
"Jönssonligan är verkligen tillbaka (typ)"
Sedan 2000 när vi såg den sista "Jönssonligan" med original duon Ulf Brunnberg och Björn Gustafson har man försökt göra nya tappningar med namnet. Vi hade en "Snabba Cash" variant 2015 som inte var så bra. Men desto värre hade vi 2020 "Se upp för Jönssonligan" som var mer skitkastning på namnet och det folkkära som de gamla filmerna gjort. Det är också min längsta recension än idag på sidan.
Så jag gick in med ganska svala förväntningar på denna film, men eftersom jag älskar "Jönssonligan" så kommer jag alltid se filmer som har det namnet. Men med en rollista som Robert Gustafsson som Sickan, Jonas Karlsson som Vanheden, Anders Jansson som Dynamit-Harry och Jennie Silfverhjelm som Doris så kändes det som man ändå försökt tänka till med rollerna.
Detta är helt klart den bästa tolkningen vi har fått sedan originalet, men vi kan bara konstatera att det aldrig kommer att nå upp till vad det en gång var. Ingen kommer kunna ersätta Gösta Ekman som Sickan, det är alla medvetna om inte minst Robert Gustafsson själv. Men man kan göra en hyllning med det vi har idag för att låta namnet leva vidare och då tycker jag man lyckas helt okej med detta.
Man använder sig av den gamla SF loggan introt och direkt flög jag tillbaka till min barndom. Bara sett den på gamla VHS band som barn och aldrig på stor duk.
Man flörtar även med de andra filmerna i ett intro som nämner händelser som inträffat i de gamla filmerna. Inte för att detta är en uppföljare till filmerna och att de ska vara samma "karaktärer". Men det är en kul grej som refererar om att man känner till de gamla filmerna och ger kärlek åt dem.
De har bland annat lagt till en klocka på stadshuset som en flört till "Guldfeber" filmen. Dock känns det lite som en eftertanke då den vid två tillfällen verkligen ser inklippt in som ett VFX skott och inte alls övertygande. Men det är en kul referens som jag gillade ändå och blev glad av.
Skådespelarna tycker jag kommer rätt till sina roller.
Jonas Karlsson är faktiskt den bästa i ensemblen tycker jag. Han har väldigt bra komisk tajming och kemin som utvecklas mellan Vanheden och den danska Dr. Dino spelad av Thomas Bo Larsen. Där kommer även mycket av skämten som jag skrattade åt.
Robert Gustafsson gör det han ska, men han gör också det man förväntar sig när de säger att han ska spela Sickan. Det är lite av en imitation av Gösta Ekman och han gör inte så mycket av rollen till sin egen, vilket jag ändå fick mer av Jonas Karlsson. Men han gör det bra och gör sitt jobb helt enkelt.
Anders Jansson som Dynamit-Harry har de återigen förstört lite i min mening. Han dricker inte längre och det blir en sprängning. Det är som att hälften av det som gör karaktären och som alla älskar med honom, tas bort för det inte anses okej i "2024 Sverige" vilket bara är tragiskt. Detta gör att karaktären blir lite anonym i kontrast med hela gänget och det enda han riktigt har nu är en före detta relation med Doris.
Jennie Silfverhjelm som Doris är bra, det är nog den bästa tolkningen av karaktären sedan Birgitta Andersson och även den här gången moderniseras det och hon är en del av gänget. Det är jag helt okej med, då Doris ändå tog mer och mer plats i de gamla filmerna allteftersom ändå.
Vart filmen fallerar för mig är att sidokaraktärerna får ta för stor utrymme.
Vi har en polis spelad av Lotta Tejle som jagar Jönssonligan och hon får nästan mer speltid än själva ligan i sig. Hon tar för mycket plats och får för mycket av en egen story. Desto värre är hennes assistent som försöker vara komisk men man blir bara frustrerad av det och man vill bara bort från dessa karaktärer. Jag vill se Jönssonligan inte två poliser som jagar dem.
Man fyller ut filmen med flera komiska skådespelare i biroller, vilket är okej. Men eftersom det är kända komiker eller ansikten så ska alla ha något att säga eller göra, vilket bara är onödigt och spill på tid.
Sen är kameraarbetet väldigt platt och inte särskilt spännande. Man försöker rädda upp det med klippningen, men det märks att tajmingen är off på vissa ställen. För mig hade det behövt vara ett rappare tempo då det ibland verkligen känns slött. Även vid de mer spännande scenerna. Vilket jag inte tror har så mycket med klippningen att göra utan mer fotot och de bilder som tagits.
Menar där är en scen där Sickan ramlar i en skog och man är ute efter en slapstick känsla, men man ser ingenting på grund av att det bara är en massa närbilder.
Även musiken är tafatt. Man använder originalmusiken (typ), men har lagt på en egen liten touch på den, vilket jag inte känner behövs. Använd originalet den håller än idag och alla älskar den. Håll inte på att fiffla så mycket i det där. Men även när intro texten kommer och i eftertexterna så vill man ha mer bombastiskt och det kommer aldrig riktigt igång på den fronten.
Vet inte om det är ljudmixen eller vad som ligger och spökar där, men även om det hade låtit bombastiskt så hade man fortfarande velat ha originallåten och inte denna remix de gör.
Musiken utöver det när den inte spelar originalmusiken är bedrövlig på alla sätt och vis och matchar inte alls tonen med en komisk film.
Överlag är jag ändå någorlunda nöjd med filmen. Menar av alla nya de gjort är detta helt klart den bästa och den som förstår karaktärerna bäst. Såklart når det inte upp till originalen men det hade aldrig en chans att kunna göra.
Men för en ny publik eller äldre och där man vill bevara den gamla känslan så tycker jag man lyckats ganska så bra där och skratten kommer finnas hos både äldre och yngre. Även ifall där är saker som hade behövts ändras för att göra det bättre.