Synopsis
När hon är på väg att ge sig ut för en ny världsturné börjar den globala popsensationen Skye Riley (Naomi Scott) uppleva allt mer skrämmande och oförklarliga händelser. Överväldigad av de eskalerande fasorna och pressad av all berömmelse, tvingas Skye möta sitt mörka förflutna för att återta kontrollen över sitt liv innan det spårar ur.
"Bättre än första filmen"
"Smile 2" är uppföljaren till den förvånande bra skräckfilmen "Smile" som kom för två år sedan. Den första filmen minns jag ändå som överraskande bra trots en generisk trailer. Det var ändå en skräckfilm som hade en vision, snyggt berättande och bra skådespel. Även ifall jag inte tänkt på filmen sedan den kom.
Den här uppföljaren vill jag nog ändå gör det som är väldigt ovanligt med dagens skräckfilmer, den var bättre än första filmen tycker jag. Den är också ganska fristående, så även ifall du inte har första filmen färskt i minnet gör det inte så mycket. Även ifall den utspelar sig bara sex dagar efter händelserna i första filmen.
I denna får vi följa en känd popartist som går igenom det huvudpersonen gick igenom. Medan första handlade mer om psykisk sjukdom, var detta mer om kändisskap och det mentala inom det. Om man nu vill gå så långt, men tror det är ganska uppenbart det är detta regissören Parker Finn är ute efter.
Naomi Scott som spelar huvudrollen är fantastisk. Det bästa jag sett från henne. Hon får igenom det psykiska och mentala, hon går igenom väldigt trovärdigt.
Med tanke på vad karaktären gått igenom ett år tidigare i filmen, så finner man sårbarhet hos henne men vill henne väl. Vilket gör hennes resa desto mer sorgligare.
Visuellt är det fortfarande snyggt och bra gjort. Detta var något som första filmen också hade. Men det märks att Parker Finn har mer pengar att jobba med och det resulterar i långa tagningar och snyggt kameraarbete. Men även en snygg scen som involverar flera personer som ler, som nästan blir ett dansnummer när de attackerar huvudpersonen i mitten av filmen.
Det som drar ner den lite för mig är delvis speltiden. Den klockar in på lite över två timmar vilket är för mycket. Precis som med “Terrifier” filmerna hade man lätt kunnat klippa ner och tajta till på sina ställen.
Det andra är också att vi redan vet från första filmen hur denna skepnad/monster ser ut som innehar människorna i filmen. Så avslöjandet i slutet kommer inte som en stor chock när man redan bevittnat den från förra filmen.
Jag tycker detta är en bra skräckfilm och detta året har verkligen varit ett intressant filmår för skräckfilmer. De som varit bra har varit några av årets bästa och därmed ett bra år för skräckfilmer. Men några av årets sämsta består också av många skräckfilmer så det finns nästan inget mellanläge i år av det jag sett.
Men denna tillhör helt klart en av de bästa från i år.
