Synopsis
Klockan 23.30 den 11 oktober 1975 förändrade några bångstyriga komiker och manusförfattare tv – och kulturen – för alltid. SATURDAY NIGHT, regisserad av Jason Reitman och skriven av Gil Kenan och Reitman, är baserad på den sanna historien om vad som hände bakom kulisserna under de 90 minuterna fram till den första sändningen av Saturday Night Live.
"Underbart berättad i realtid och extremt underhållande"
"Saturday Night" var en av årets mest efterlängtade filmer för mig. Jag älskar denna eran av television i historien. Jag älskar talk-show programmen med Johnny Carson och jag älskar de tidiga SNL sketcherna och skådespelarna som dyker upp.
Vad som också gjorde mig jätteintresserad är att filmen är i realtid. De 90 minuter som det tar inför livesändningen är riktiga 90 minuter i speltid för filmen. Sådant imponeras jag alltid med, för jag tycker alltid att det är ett kul koncept och lyckas man med det är det fantastiskt.
Jason Reitman vet hur han ska göra det. Han använder sig av många långa tagningar med kameran så vi som tittare kan beskåda allt kaos som inträffar. I sina stunder kom jag att tänka på "Birdman".
Alla skådespelare är fantastiska i sina respektive roller.
Cory Michael Smith som Chevy Chase är skrämmande lik både till utseende och beteende.
Lamorne Morris som Garrett Morris var en av de som fick mest att göra under filmens gång och även han var fantastisk.
Dylan O'Brien som Dan Aykroyd var nog den största överraskningen av dem alla. Inte bara utseende men även hur han pratar.
Hade önskat att kvinnorna fick lite mer spelutrymme också, för detta är/var otroligt talangfulla komiker. Gilda Radner, Jane Curtin och Laraine Newman.
Matt Wood som John Belushi var perfekt utseendemässigt, men till min förvåning var det nog han som stod ut minst, vilket är det mest ironiska då det är John Belushi han spelar.
Bakom kulisserna så är Gabriel LaBelle som en ung Lorne Michaels också helt fantastisk. Jag gillar att vi har fått se mer av honom sedan "The Fabelmans", där han även var med i en förbisedd film detta året vid namn "Snack Shack".
Cooper Hoffman som Dick Ebersol får även mycket spelyta och återigen så även ifall han hade en känd pappa. Jag tycker att han återigen visar att han förtjänar att vara skådespelare med fantastiska insatser efter varandra.
Likaså Rachel Sennott som Rosie Shuster som också visat sina talanger i tidigare filmer. Dessa är alla tre skådespelare som jag tror kommer vara den nya generationen av unga skådespelare som vi kommer se mer av.
Även Willem Dafoe som Dave Tebet och J.K. Simmons som en snuskig Milton Berle (för övrigt historiskt korrekt) fyller rollistan perfekt. Kan även se alla superhjälte nördar säga "Kolla det är Green Goblin och J. Jonah Jameson i samma scen igen”.
Strukturmässigt funkar filmen alldeles utmärkt. Men det gör också att filmen hamnar lite i samma fälla som "Steve Jobs" filmen gjorde för 10 år sedan. I alla viktiga händelser som inträffat inför denna livesändning kommer kolumnerna i filmen under dessa 90 minuter, för att vi kan inte bara ha en film som handlar om förberedelser inför en livesändning.
Så vad Jason Reitman gör, är att karaktärer har sin egen lilla story som måste lösas inför sändningen. Något jag kan lovar er, inte var fallet i verkligheten. Till exempel har vi en tredje akt där Lorne Michaels får ett utbrott och bara sticker. Vi vet alla att så var inte fallet i verkligheten, men filmen gör det för att det ska finnas någon form av konflikt och göra tittaren mer intresserad och allting mer spännande.
Men det faktum att han i filmen möter manusförfattaren Alan Zweibel i en bar 15 minuter innan sändningen börjar, är att verkligen göra det överdramatiskt.
Dessa bitar och det är ett par utspridda under filmens gång, förstår jag varför de finns med och är där. Men för mig som är så insatt i de riktiga personerna och historien med SNL, blir det lite gränsfall för mig att kunna njuta 100% av allting.
Men som med allt annat som är baserat på sann historia, måste man ta fria tyglar och göra det som funkar bäst för filmen.
Men jag hade fortfarande väldigt väldigt roligt med denna film. Kameraarbetet med de långa tagningarna funkar utmärkt för att skapa kaoset mer, musiken från Jon Batiste som också spelar Billy Preston i filmen är en av årets bästa soundtrack. Alla personer kommer till liv tack vare noggrant casting. Kanske lite för sockersött, avslut för min smak och vissa historiska saker som ändrats för att funka narrativt i filmen är det enda jag kan kritisera.
För utöver detta är det extremt underhållande och något jag garanterat kommer se om.
