Synopsis
När en amerikansk familj bjuds in till att tillbringa helgen på en idyllisk herrgård hos en charmig brittisk familj som de har träffat på semestern, förvandlas det som började som en drömsemester till en komplicerad psykologisk mardröm.
"Tredje akten gör filmen mer spännande"
"Speak No Evil" är en amerikansk remake på danska filmen med samma namn som kom ut för två år sedan. En film jag såg när den hade premiär på Sundance det året. Jag minns att jag var lite kritisk mot filmen då, men jag måste erkänna att det är en sådan film som suttit kvar med årens lopp och är en av de få filmer som jag idag hade ändrat min kritik och betyg på faktiskt.
Man kan också fråga sig varför man väljer att göra en engelsktalande remake när originalet består av 90% av engelska. Men jag kan också förstå att man vill göra en annorlunda variant som är mer mainstream åt en bred publik. För originalet är inte för alla och det är en väldigt deprimerande film vars slut inte gör saken bättre.
Jag skulle säga 2/3 av denna film spelar ungefär samma som originalet. Vi har nästan scen för scen identiska scener och dialoger, vilket gjorde att jag kände lite vad vitsen här ens en gång, förutom att kunna se James McAvoy skådespel. Men vid tredje akten så blir det annorlunda och filmen skiljer sig väldigt mycket från originalets slut.
Detta gör att filmen har ett mer spännande och "actionfyllt" tredje akt än vad originalet har och det är verkligen inte lika dystert. Vilket jag tror vad hela poängen med filmen. Att kunna ha samma story och liknande scenario, men ändå ge publiken lite mer vad den breda massan är vana vid att se idag.
För mig så gjorde detta att filmen lyfts ändå, för den gjorde något annorlunda helt plötsligt. Jag säger inte att det är bättre i jämförelse med originalet, men det gjorde denna filmen som helhet bättre i mitt tycke.
James McAvoy är vad som gör denna film. Hans skådespel och små ansiktsuttryck och gester visar bara vilken talang han faktiskt är. Vi såg redan detta i "Split".
Men även Mackenzie Davis gör bra ifrån sig och har mer ryggrad än vad originalets karaktär hade. Det faktum att jag fann frustration i hur mannen behandlade hela scenariot gick mig på nerverna faktiskt, här spelad av Scoot McNairy. Jättekul också med Aisling Franciosi som jag älskade i "The Nightingale".
Så en blandad kompott, men en remake som i slutändan känns helt okej ändå. Med tanke på den korta tid det tog för den att komma ut gentemot när originalet kom ut. Så känns det som att detta kunde blivit mycket värre.
