Inside Out 2

Jag tror vi alla kan vara överens om att de senaste åren sedan pandemin har varken Disney eller Pixar levererat på den fronten som de kan göra. Inte minst förra året när de också firade 100 år, hade de en ganska så risig line-up med filmer som inte levererade och var inte så bra.
Där har de kommit bra från båda bolagen såsom "Encanto", "Luca" och "Raya and the Last Dragon". Men det har inte varit några extraordinära filmer som verkligen visar vad de kan göra.
I fallet med Pixar så kan jag inte påstå att de har gjort något fantastiskt sedan "Soul" från 2020 och innan dess var det "Coco" från 2017 vilket är snart 10 år sedan...
Men det ändrats med "Inside Out 2" som verkligen är fantastisk på alla sätt och vis. Jag tror både Disney men framförallt Pixar behöver detta.

Ända sedan första filmen kom ut, kände jag att detta var en av få filmer tillsammans med "The Incredibles" som jag vill ha en uppföljare till och känns logiskt. Vi fick "The Incredibles 2" 2018 och nu nio år senare, efter första, "Inside Out 2". Även om detta inte är riktigt är det mästerverk som ettan är, så är det där och nosar för vissa saker här görs bättre skulle jag påstå.

Riley är nu tonåring och med det, humörsvängningar men också nya känslor. Vad vi får är Embarrassment(pinsamhet), Ennui (sarkasm), Envy (avundsjuka) och i fokus av allt Anxiety (ångest).

Jag kan inte understryka nog hur glad jag är, att de inte gjorde Anxiety till en skurk. Även ifall det är ett motstånd våra huvudpersoner måste fightas mot under filmens gång. Så porträtteras hon aldrig som en skurk med en ondskefull plan. Hon gör det hon ärligt talat tror är bäst för Riley och jag tror det kommer vara väldigt många som relaterar till det som inträffar i filmen. Jag själv inkluderad. Känns själv som att min Anxiety fortfarande står vid spakarna ibland och kontrollerar.

Men det är också en uppföljare som fortsätter historien och utvecklar sina karaktärer. Ingen återgår till ruta ett igen och gör samma resa som de redan har gjort. Precis som att filmen handlar om att Riley utvecklas och blir äldre och skapar nya känslor. Så går även denna film vidare och utvecklas från första filmen och bygger på det som inträffat och hur det är att ta de första stegen in till tonåren.

Såklart som väntat med Pixar filmer är där även känsloladdade scener. Här tycker jag de kommer väldigt naturligt och känns inte påtvingade alls. En är ett citat från Joy själv ungefär halvvägs in i filmen. Men det som tog mig mest är de som inträffar i klimaxen och vad som händer både med Riley och Anxiety. Här tror jag man verkligen kan ha en mogen diskussion med sina barn efteråt utan att det ska kännas svårt eller påtvingat att ha den typen av snack.

Det enda jag känner sådär mot är den allra sista bilden. Då är det en indikation på något svar som Riley får som varit temat under hela filmens gång. Hade filmen gjort det mer vagt eller lämnat det öppet för vad för meddelande hon fick, så hade det känts mer mognare och mer i anda till filmen som helhet. Nu baserar man det på hennes ansiktsuttryck som indikerar väldigt mycket åt en sak så man vet redan vad resultatet är. I en sådan här film hade jag önskat att man lämnat det mer obesvarat.

Men om det största klagomålet jag har på filmen, så visar det bara vilken kvalité som den håller. "Inside Out 2" är helt fantastisk och det faktum att vi har en uppföljare som kan stå där uppe på samma pall som första filmen där vissa saker även görs bättre är en applåd i sig. Utan tvekan en av de bästa uppföljare Pixar har gjort och en extremt känslofylld och lärorik film som kommer lämna en berörd.