Synopsis
Kinds of Kindness är en tredelad historia. Den första historien skildrar en man utan val som försöker ta tillbaka kontrollen över sitt eget liv; en polis som misstänker att hans fru som saknades till sjöss har återvänt och verkar vara en annan person; och en kvinna fast besluten att hitta en specifik person med en speciell förmåga, som är avsedd att bli en fantastisk andlig ledare.
"Ingen aning vad Yorgos Lanthimos vill ha sagt med denna"
Så jag skrev i min recension på "Poor Things" att jag inte är något större fan av Yorgos Lanthimos, även ifall jag gillade den filmen. Men trots att han är en unik röst bland dagens filmregissörer, så är han ibland för mycket eller bara rent av för udda för min smak. Med David Lynch eller Stanley Kubrick finner jag en viss underhållning fortfarande även ifall jag tycker filmen är för udda. Samt att deras filmer kommer mer av sig som att där är en poäng med varför de är som de är ibland. Medan med Yorgos Lanthimos känns det som att han bara vill vara udda ibland för att vara udda utan någon större mening.
Med det sagt så är "Kinds of Kindness" exakt en sådan film, udda för att vara udda. Jag vet inte riktigt vad den vill ha sagt eller finner någon större värdering eller underhållning i den. En antologifilm med svart humor där det gemensamma temat är vänlighet (antar jag med tanke på titeln). Där alla skådespelarna spelar olika karaktärer under filmens gång (förutom en person som spelar en och samma, men vad syftet är och hur han för ihop berättelserna är oklart för mig fortfarande).
Såklart är det inget som är normalt under dessa kort filmernas gång.
På en speltid med 164 minuter, är det plågsamt att sitta igenom. Delvis för att det går så långsamt men också delvis för man väntar på vad poängen med något av det är. Kanske är jag bara så dum att jag inte fattar, men då får jag vara det.
Vissa scener går också extremt med våldet. Jag har sett värre då jag sett mycket skit i mina dagar, men jag såg den med några andra som hade svårt för vissa scener så en liten förvarning på den fronten.
Den enda behållningen filmen har enligt mig var Jesse Plemons. En person som bara fortsätter och fortsätter imponera på sitt skådespel och en Oscarsnominering är inte långt borta i en nära framtid. Hans skådespel här genom de tre olika karaktärerna är det som åtminstone gjorde att jag kunde sitta igenom filmen. Han är också huvudpersonen i två av berättelserna vilket jag uppskattar och gillar.
Annars är detta en film jag inte skulle rekommendera. Älskar man Yorgos Lanthimos så kommer man att se den oavsett. Men för den vanliga tittaren skulle jag rekommendera se något annat på bio eller hemma istället.
