Synopsis
Många år efter att Ceasar härskat, ger sig en ung apa ut på en resa som får honom att ifrågasätta allt han lärt sig om det förflutna och göra val som kommer att definera en framtid för både apor och människor.
"En bra start på en potentiell ny trilogi"
"Kingdom of the Planet of the Apes" är uppföljaren på "War for the Planet of the Apes" och tar plats 300 år efter händelserna i filmen. Det är ett bra och smart sätt att fortsätta denna filmserie, utan att hålla på med att göra remake, reboot eller prequel. Utan man kan göra en nystart men i samma universum där Caesar från de tidigare filmerna blivit en Jesusfigur i denna värld.
Precis som med "Rise of the Planet of the Apes" är detta en bra start på en potentiell ny trilogi, men filmen når inte upp till samma kvalité som "Dawn" och "War" i min åsikt. Men det är fortfarande en väldigt, väldigt bra film och självklart en av de bättre "Planet of the Apes" filmerna.
Det bästa och vad jag gillade mest är hur världen har blivit efter 300 år och hur aporna är indelade i olika klaner. Vissa mer välorienterad i världen än andra. Vissa som inte vet vem Caesar är, medan andra som djupdyker honom. Även människorna befinner sig på ett intressant ställe och de sista minuterna indikerar på något som kan bli väldigt intressant i kommande filmer om de väljer att göra fler (beroende på hur mycket filmen tjänar in).
Även som jag skrev att Caesar blivit denna Jesusfigur där olika klaner och apor har olika syner och åsikter om vad han egentligen stod för. Det känns väldigt realistiskt, men också en naturlig väg denna världen har blivit och köper att det absolut är i samma universum fast flera hundra år senare.
Huvudpersonen Noa är verkligen ingen Caesar, han växte dock på mig under filmens gång. Men jag kan inte förneka att han helt klart bleknar i jämförelse och som huvudperson är han en av de mer ointressanta med hela filmen. Vilket såklart är ett problem. Men han växte på mig och mot slutet kunde jag se honom som den karaktär han blivit via resans gång.
Kanske var det skådespelaren Owen Teague som inte utstrålar samma skådespelartalanger som Andy Serkis. Jag vet att det är motion-capture och datagjorda apor framför kameran, men man kan också se skådespelet i det. Andy Serkis skulle utan tvekan ha blivit nominerad för bästa huvudroll på Oscarsgalan för "War for the Planet of the Apes" filmen.
Favoriten var Raka, spelad av Peter Macon. En orangutang med visdom och helt klart en karaktär som behövdes när han väl introducerades. Hade önskat lite mer av honom och tror filmen inte använde honom till fullo som de hade kunnat göra.
Jag gillar också vad de gör med skurken Proximus Caesar. En person som tror sig göra rätt vid Caesars ord och dyrkar honom, men förstått allting fel och gör raka motsatsen egentligen. Man hade gärna fått fördjupa och lagt lite mer lager på honom, då han kom in ganska sent i bilden och gör inte så mycket förrän vid tredje akten. Men det finns något komplex och intressant där hos honom.
Effekterna är lika bra som alltid. I vissa scener måste man intala sig själv, det är inte riktiga apor framför kameran så pass bra effekter har vi fått. Även de stora landskapsscenerna känns majestätiska och episka.
Jag tycker regissören Wes Ball har lyckats väldigt bra på den fronten och lever upp till filmens titel.
Ibland förlitar den sig lite för mycket på originalet från 1968. Med vissa kameravinklar, användande av musik eller rent av referenser som dockan som säger "mamma". Det tog väl mig inte ur filmen och gjorde den varken sämre eller bättre. Men jag hade också kunnat klara mig utan dem, om man nu inte gjorde något med det mer än att bara slänga in det för sakens skull.
Men den här filmen lämnar mig helt klart nöjd och nyfiken på kommande filmer. Jag vill fortsätta se denna världen och vart nästa äventyr leder mot, speciellt så som den slutar. Det är en bra start på en potentiell ny trilogi.
