Synopsis
"Dune: Part Two" utforskar den mytiska resan av Paul Atreides när han förenar sig med Chani och Fremen på en hämndfylld krigsstig mot konspiratörerna som förgörde hans familj. När han ställs inför valet mellan sitt livs kärlek och universums öde måste han kämpa för att förhindra en fruktansvärd framtid som bara han kan se.
"Denis Villeneuve har skapat något magiskt med dessa filmerna"
"Dune: Part One" var en av 2021 års bästa filmer, den kom in på andra plats av mina favoriter det året på grund av att förstaplatsen gick till en film som gjorde en del saker för mig med tanke på vart jag befann mig i livet och rent mentalt. Så beroende på hur man vill se på det, kan den lika gärna varit på första plats.
Nu kommer äntligen den efterlängtade uppföljaren som även den blev fördröjd. Är det inte en pandemi, så är det strejk som försenar. Jag inväntar mig om Denis Villeneuve går ut med att han ska göra en tredje film och ser vilka fördröjningar den kommer att stöta på.
En sak att ta med sig med denna film. Gillade man inte första filmen kommer inte denna övertala dig alls. Den börjar direkt där första filmen slutade och är en officiell fortsättning i sann benämning. Precis som "Härskarringen" och "De två tornen" hör samman. Däremot för de som verkligen gillade första filmen är detta en fröjd för det kan så väl vara detta är snäppet bättre.
Vi har redan allting på plats sedan första filmen, som var tvungen att etablera inte bara karaktärerna, men också världen och storyn. Nu kan vi fokusera mer på vad som faktiskt står på spel och i och med det, får vi maffigare och större actionscener. Inte för att det per automatik gör filmen bättre. Men det gör att filmen har ett högre tempo och när man redan känner karaktärerna så blir det mer spännande att titta på.
Vilket gör att dess speltid på 165 minuter inte alls känns av (så var det för mig). Jag hade gärna velat ha den lite längre om jag ska vara ärlig.
För det enda negativa jag har att ge filmen är att i mitten känns det som att man klippt bort lite avgörande scener. Det är lite hastigt hur vissa karaktärer tar sig från en plats till en annan, medan en annan är kvar och det känns som viktig information, eller en scen där detta diskuterats har tagits bort. Det dök upp lite sådana här och där i mitten. Inget som förstör upplevelsen, men där jag gärna hade accepterat filmen fått vara en 20 minuter längre om så var fallet för att ha kvar dessa scenerna.
Denis Villeneuve har själv sagt i intervjuer att han inte är något fan av förlängda versioner och det som är bortklippt är bortklippt av en anledning. Det är lite tråkig inställning för jag vill innerst inne att både första och denna delen ska få varsin extended version som "Sagan om Ringen" filmerna och vad Peter Jackson gjorde med dem i fysisk utgåva på 4K. Men det kommer aldrig att hända när han säger sådana saker i intervjuer.
På tal om Denis Villeneuve så har han satt fast sig med dessa två filmer som en av de bästa sci-fi regissörerna som någonsin gått på denna planet. Han var redan innan detta en av de bästa från vår tid. Men här ser vi passionen och han får det att se så lätt ut. Man märker av hur mycket tid och energi han lägger ner på dessa filmer, för han älskar böckerna så mycket, han älskar denna världen och han vill dela med sig av detta till sina tittare.
Han var en av mina favoriter som jobbar idag redan i samband med "Arrival" och "Sicario", men nu med både "Blade Runner 2049" och "Dune" filmerna så har han bara skjutits till skyarna för mig.
Pressbild: © 2024 Warner Bros. Entertainment Inc. All Rights Reserved.
Timothée Chalamet kräver att verkligen visa en del skådespelartalanger mot tredje akten i filmen och frågan är om han ens skulle klara av det (för de som läst böckerna vet vad jag menar) och jag tror aldrig jag sett Timothée Chalamet gå så långt i sitt skådespel som här (inte överspel) och gör nog sin bästa insats i hela hans karriär. Jag var uppslukad av hans skådespel vid tredje akten och vad han gjorde med karaktären Paul Atreides.
Zendaya som Chani är också den mest intressanta i hela filmen. Från att bara varit med i 7 minuter totalt i första filmen, så blir Chani den mest djupa och komplexa karaktären att följa i denna film. Hon ifrågasätter hela profetian samtidigt som hennes känslor för Paul är äkta. Filmen låter detta spelas naturligt och är inget som känns förhastat eller påtvingat någonstans. En stor del av fokuset ligger i idén bakom profetia och hur den samspelar världen idag.
Jag är vanligtvis inte en fan av en story med "the chosen one", men detta görs helt rätt och är unikt på sitt eget sätt.
Jag kan fortsätta och ge varje skådespelare sin egen rad så bra de är i denna. Men en annan som sticker ut är såklart Austin Butler som typ blivit vår tids Marlon Brando i hur långt han går med sin "method acting" både med denna, "Elvis" och vad jag hört i serien "Masters of the Air". Han ska dock inte vara lika stor rövhål som tur är. Men här försöker han få till rösten så den efterliknar Stellan Skarsgård, vilket säkert kommer nöja sig med många svenskar.
Men Austin Butler gör en del saker med denna roll som Feyd-Rautha (brorson till Baron Harkonnen) som verkligen skrämde mig, han har en fantastisk introduktion som sätter upp hans karaktär perfekt.
Stellan Skarsgård, Josh Brolin, Javier Bardem och Rebecca Ferguson som alla återvänder från förra gör likvärdiga om inte starkare insatser här. Även Javier Bardem precis som Zendaya får mer att göra med sin karaktär. Den besatthet hans karaktär har över att Paul Atreides är profeten är till den grad skrämmande.
Sen såklart det mest självklara med hela filmen. Fotot och de visuella effekterna som bara är mästarklass. Greig Fraser som är filmfotografen kanske inte säger så mycket. Men det är personen som fotade bland annat "Rogue One", "The Creator", "The Batman" och första "Dune" då såklart. Då får man helt plötsligt en större bild av vad den här mannen är kapabel till.
Musiken från Hans Zimmer fortsätter få hjärtat att dunka. Där var ett stycke som heter "A Time of Quiet Between the Storms" som påminner mycket om "Dalaran" musiken från "World of Warcraft", så fort den musiken spelades fick jag största nostalgi kicken och blev helt berörd av det jag såg. Den musiken spelas även i bakgrunden medan jag skriver denna recension.
Vad Denis Villeneuve har lyckats med att skapa här med dessa två "Dune"-filmerna är något jag saknat länge inom film. En filmserie på en episk skala som har karaktärer, story, lore, det visuella, musiken, fotot, skådespelet för att göra något som är i samma liga som säg "Sagan om Ringen". Jag säger inte att dessa filmer är lika stora mästerverk som den trilogin för jag växte upp med dem. Men den känslan jag får när jag ser dessa filmer är en liknande känsla jag fick när jag var 8 år gammal och såg de filmerna för första gången.
Jag hoppas, hoppas, nej jag MÅSTE ha en tredje "Dune" och jag tror filmvärlden behöver detta efter de senaste årets floppar och rent ut sagt bedrövliga filmer.
Jag hatar att säga det, men i det här fallet hoppar jag på trenden. För att citera Martin Scorsese:
"This is Cinema"
