Lärarrummet

Gud vad jag önskar jag hade snappat upp och sett den under Stockholms filmfestival när den visades där. För detta är en av de bättre internationella filmerna jag sett.
Vilket underbart kammarspel som bara trycker på med spänning och stress ju mer in man kommer. Den kan uppfattas som något seg, men stannar man med den och verkligen investerar sin tid i karaktärerna och utvecklingen den tar. Så är man med om en vild åktur.

Leonie Benesch kommer av sig helt naturligt som läraren Carla, som att hon gör detta på riktigt. Men även interaktionen med barnen i klassrummet är väldigt igenkännbart. Jag själv kunde känna igen mycket i hur klassen betedde sig, vem jag var mest lik i den åldern och hur det mer eller mindre nog ser ut så världen över.

Om det är något jag inte gillade så är det att slutet inte riktigt levererar på den nivå som jag tycker den bör göra. Det är återigen "europeisk film" syndromet där många europeiska filmer (där inklusive Sverige) inte riktigt har något slut, eller bara abrupt avslutar också ska man bilda sin egen uppfattning. Ibland (mer ofta än vanligt), behövs inte detta. Man kan få till ett bra slut ändå som knyter ihop säcken och lämnar inte en massa trådar lösa bara för att man ska vara kulturell eller finsmakare av sig.

Men det är 5 minuter av 98 minuter, så då håller man ändå en bra standard och kvalitén är väldigt bra. Tror detta kan gå hem hos många i Sverige inom den rätta publiken.