Mutt

Grunden som "Mutt" eller "24 timmar i New York" som den svenska titeln är, har något bra i sig. Vi följer vår huvudperson i 24 timmar och får se upp och nedgångarna i vardagen inför att vår huvudperson ska träffa sin pappa vid tredje akten som filmen bygger upp till.

Med en svensk titel som "24 timmar i New York", så förs tankarna till de gamla 80-tals filmerna som "After Hours", "Do The Right Thing", "American Graffiti" som några exempel. En film som har komedi i bakgrunden och är en coming-of-age film.

Tyvärr är filmen inte alls lika underhållande eller intressant som många av de filmerna och därav är titeln "Mutt" mer passande, för man förväntar sig något annat med den svenska titeln.
Detta är en film som gärna vill ta fram budskapet före och göra något underhållande på andra hand. Vilket för mig som tittare inte blir lika roligt att titta på.

Trots en speltid på 87 minuter är det väldigt lite som inträffar i filmen och det hade lika gärna kunnat vara en kortfilm på 20-30 minuter.
Jag ville känna mig engagerad i Feña's historia. Men den berörde aldrig, oftast för att jag som tittare känner mig alltid som en åskådare som tittar genom fönstret i någons liv som redan pågått ett tag.
Där är inte ens något slut på filmen...

Lio Mehiel gör dock ett bra jobb i huvudrollen och jag ser gärna dem i fler filmer framöver, jag önskar bara manuset var bättre här för dem.

Så detta är inte direkt en rekommendation från mig. Det är väldigt indie och den potential som fanns, rann ut i sanden ganska fort och man gjorde inte så mycket med det. Kul dock att även dessa små indiepärlor får chansen att gå upp på svenska biografer.