Synopsis
Önskan välkomnar tittarna till det magiska kungariket Rosas, där Asha, en skarpsinnig idealist, gör en önskan så stor att den besvaras av en kosmisk kraft - en liten boll av gränslös energi vid namn Star. Tillsammans konfronterar Asha och Star en ytterst formidabel fiende - härskaren över Rosas, kung Magnifico - för att rädda hennes folk och bevisa att när en modig människas vilja slår ihop med stjärnornas magi, kan underbara saker hända.
"En stor besvikelse från Disneys 100 års jubileum"
"Wish" kommer ut under Disney's 100 års jubileum. Dock har de inte haft det bästa året utan snarare tvärtom, ett av deras värsta år någonsin. Därför vill jag älska "Wish" mer än vad jag gjorde, men filmen är bara en enda stor film av nästan ingenting.
Dess handling känns alldeles för komplicerad för barn att hänga med i, för även jag hade svårt att förstå vad syftet och meningen bakom att kungen vaktade dessa önskningar var. Han skyddar dem genom att de ger upp sin önskning, men varför hjälper skyddet dem genom att ge honom deras önskningar. Aldrig under filmens gång förklarar de att önskningarna är de som gör att kungen kan skydda staden och dess invånare.
Filmen slänger in referenser från Disney's tidigare filmer under årens lopp. Men man gör ingenting med det. De visar bara någon som är lik någon som till exempel Peter Pan, eller att huvudpersonen Asha i slutet bär en likhet med gudmodern i "Askungen".
Men man gör aldrig något med det, mer än att man visar och säger "minns ni denna figuren, eller namnet från en annan Disney film". Bland annat är en av Ashas vänner inspirerade av de sju dvärgarna i deras personlighet. Men det är inte så att deras personlighet spelar någon viktig roll eller har betydande storyn.
Låtarna är också inte jätte minnesvärda eller bra. Det är som att man tagit olika genre och mixar och slutresultatet blir att alla låtarna låter som de kommer från olika filmer. Lite som 80-tals balladen i "Frozen II", fast där var det bara en låt som stack ut och här är det alla.
Jag medger dock att "This Wish" är helt okej, även ifall den försöker vara nya "Let It Go".
Animationen var jag inget stort fan av heller. De försöker som de animerade filmerna gjort på sista tiden sedan "Spider-Verse" filmerna. Där använder man sig av en mix med datoranimation och tecknat. Men i de fallen ser de bra ut, även i nya "Teenage Mutant Ninja Turtles" filmen. Men här så försvinner nästan karaktärerna in i bakgrunden för man använder samma färger eller hur bakgrunden är traditionell och karaktärerna som rör sig är 3D-animation. Det blir svårt att se färgerna eller personerna sticka ut från sin omgivning.
I slutet så kände jag bara att detta inte gjorde så mycket för mig. Tidigare Disney filmer är mer minnesvärda och bättre än detta. Det ryktades om att i ett tidigt skede skulle filmen faktiskt ha många av de klassiska Disney karaktärerna i sig och det skulle vara en stor cross-over-event film för just dess 100 jubileum. Men det verkar som man skrev om allt mer och istället var det kortfilmen "Once Upon a Studio" som fick den äran och långfilmen blev detta...
Synopsis
Ett år efter att ett Black Friday-upplopp slutat i tragedi, terroriserar en mystisk Thanksgiving-inspirerad mördare staden Plymouth i Massachusetts. En efter en mördas invånarna i staden och vad som från början verkar vara slumpmässigt utvalda offer visar sig snart vara del av en större plan. Kommer man hitta mördaren och överleva helgen…eller bli en del av hans middagsbjudning?
"Eli Roth bästa film och en av årets bästa skräckfilmer"
"Thanksgiving" är baserad på fejk trailern som visades i samband med "Grindhouse" filmen från 2007 som Robert Rodriguez och Quentin Tarantino gjorde. Där hade man lite olika fejktrailers mellan huvud filmerna.
Eli Roth som stod bakom både fejktrailern och denna långfilm är inte en regissör jag gillar. Faktum är så har han bara gjort en duglig film i hela hans karriär och det var hans senaste film "The House with a Clock in Its Walls", men även den har stora brister i sig. Så det faktum att han skulle göra långfilm på det enda bra han gjort i hela sin karriär (en fejk trailer), så var jag inte så peppad.
Men ack så fel jag kan ha, för detta är utan tvekan hans bästa film han gjort.
Mycket för att filmen påminner om en gammal klassisk slasher film, framförallt de som kom på 90-talet. En mördare härjar löst på grund av en incident som inträffade som vi får se i början av filmen. Därefter är hela staden på tårna och jagar mördaren, medan en grupp tonåringar är i centrum för att falla offer och försöka lista ut vem mördaren är.
Introt sätter den perfekta stämningen på filmen, när alla går galna för att shoppa för Black Friday. Det är vad "Krampus" gjorde i introt för sin film litegrann. Man har en fridfull högtid i bakgrunden, men i realiteten blir vi alla som monster och girigheten går till tusen.
Även morden är bra gjorda. För det mesta är det praktiska effekter vilket jag bugar och bockar för. Vissa mordfall är tagna från fejktrailern, däremot blev jag besviken på studsmatta mordet, då det är det mest minnesvärda från trailern. Men här blir det lite av en mildare variant på den.
Men utöver det var de kreativa och levererade på det man vill ha.
Filmen klockar in på 1tim 45min och den kunde vara 15 minuter kortare. Där var ett tillfälle där den kunde runda av perfekt, men fortsatte ytterligare och då kände jag att filmen gärna kunde få runda av.
Utöver det tycker jag att den hade bra tempo och flöt på ganska underhållande.
Så det har hänt, Eli Roth har gjort en bra film jag gillar och samtidigt levererat en av årets bästa skräckfilmer.
Synopsis
Från den legendariske regissören John Woo och producenten av John Wick kommer denna grymma hämndsaga om en plågad far (Joel Kinnaman) som ser sin unge son dö när han hamnar i ett kriminellt gängs korseld på självaste julafton. Medan han återhämtar sig från skador som kostat honom hans förmåga att prata, gör han hämnden till sitt livsuppdrag och sätter sig i träning för att hämnas sin sons död.
"John Woo hade behövt vara mer nyskapande"
"Silent Night" är den första Hollywoodfilmen för John Woo på 20 år, hans senaste var "Paycheck". Annars har han bara varit aktiv i Kina. John Woo är ett bekant namn för många som gillar actionfilmer och han är en av de stora visionärer som många actionfilmer idag kopierar hans stil från. "John Wick" hade inte existerat om det inte vore för John Woo's tidigare filmer.
Så det är lite plågsamt att detta inte levererar på samma front som en del andra moderna actionfilmer gör. Mycket för att den stil John Woo har, inte förnyas direkt. Han kör på med sitt gamla race och det som kändes nytt för 30 år sedan är inte det idag.
Därför hade jag hoppats på att han skulle erbjuda något lite mer unikt.
Filmen har främst blivit bekant och känd för att ingen pratar i filmen. Den tar titeln bokstavligen. Ett intressant koncept, men på 1 timme och 45 minuter blir det lite för långt för sitt eget bästa.
Filmen försöker berätta historien utan tal och den lyckas för det mesta med det visuella och skådespelarnas kroppsspråk att förmedla det jag vill känna. Men där finns också delar som inte riktigt kommer fram lika bra. Som relationen mellan Joel Kinnaman och hans fru, spelad av Catalina Sandino Moreno. Båda dessa två går igenom sorgen över att deras barn har dött. Men fokuset ligger enbart på Kinnaman. Vi får sällan ta del av sorgen mamman går igenom och de få scener som Catalina Sandino Moreno är med, är väldigt bra att förmedla känslor utan dialoger. Hon hade behövts vara med mer, för att stärka relationen mellan dessa två. Men också visa vad hon går igenom. Hade det inte varit coolt om de båda tillsammans slog sig samman och attackerade de som dödade deras son.
Actionscenerna är bra filmade, det är trots allt John Woo. Men det är inte nyskapande. Där är en lång tagning vid trappor och man märker tydligt när de klipper. Återigen ser vi detta i tv-serier nu för tiden. Men det ser bra ut, absolut.
I slutet, kände jag att detta borde vara mer minnesvärt och mer underhållande. Där är bra saker och som helhet är den sevärd. Men det blir lite för mycket med dess gimmick på sådan lång speltid och actionscenerna, medan det är bra är inte nyskapande.
