Synopsis
"Psycho IV: The Beginning" är den fjärde och officiellt den sista filmen i "Psycho" filmserien. Där finns en tv-film från 1987 med namnet "Bates Motel", som var tänkt som en pilot för en tv-serie som aldrig blev av (fristående från filmerna). Sen gjordes den ökända remaken från 1998 med Vince Vaughn och sedan tv-serien "Bates Motel" som körde från 2013-2017. Ett nytt försök där 80-tals versionen misslyckades.
Men detta är den sista då det också är sista gången Anthony Perkins spelar rollen som Norman Bates. Den gjordes för TV, men har ändå en del grafiska scener i sig och kunde lika gärna varit en film som gått upp på biograferna.
Vi får ta del av flashback scener när Norman är ung (spelad av Henry Thomas) tillsammans med sin mamma. Allt detta berättas medan Norman ringer in till en radiostation där ämnet är just "pojkar som mördat sina mödrar". Av en ren slump råkar doktorn som undersöker Norman efter händelserna i första filmen vara gäst också.
Det är ett smart sätt att paketera in flashback scenerna på, även om man ignorerar radiostationen helt under tredje akten. Men det blir också som att allting berättas i realtid. John Landis dyker även upp som en slags producent för radioprogrammet.
Detta är också första gången vi får scener där modern är i centrum och är något som gynnar denna film som helhet. För om det är något som saknades och var enda riktiga sättet att ta denna filmserie vidare, var i form av en prequel. Såklart får vi en hel serie om detta med "Bates Motel" i 2013.
Jag tycker att Olivia Hussey som Norma är ett bra val och gör en bra insats. Jag kanske alltid hade en blond kvinna i huvudet lite mer elegantare. Men allt är ju fri tolkning och där finns ett par scener där man blir obekväm i hur Norma och Normans relation är.
Såklart uppstår ett par kontinuitetsproblem med filmen som inte går ihop med vad som sagts eller gjorts i de tidigare filmerna. Men min absoluta favorit skräckserie är "Fredag den 13:e" som inte direkt är den bästa vad gäller kontinuitet.
Överlag är jag förvånad över att dessa uppföljare inte var så dåliga som jag befarade. Såklart når ingen upp till första filmens mästerverk. Men det faktum att tvåan är genuint bra och att denna och tredje filmen tillför och har sina stunder som är minnesvärda, gör detta till en helt okej skräckfilmsserie. Man hade hur lätt som helst bara kunnat inkassera namnet och första filmens legacy.
Men det känns ändå som alla involverade ändå ville göra något sevärt med varje uppföljare.
