The Creator

"The Creator" är skriven (tillsammans med Chris Weitz), regisserad och producerad av Gareth Edwards. Personen bakom både "Rogue One: A Star Wars Story" samt "Godzilla" från 2014.
Jag har inte varit jätteimponerad av hans filmer om jag ska vara ärlig. Jag gillar hur han filmar saker, hur han hanterar action. Men han saknar känslorna och karaktärerna för mig. Med denna så tycker jag han lyckas bäst av alla hans filmer, men det är fortfarande inte riktigt där för mig att jag ska känna något helt ut.

Till att börja med är detta en av de snyggaste sci-fi filmerna som kommit ut under 2020-talet. Det är helt sanslöst hur imponerande effekterna och övertygande allting är. Detta är exakt så man ska göra med praktiska effekter kombinerat med VFX och CGI.

Inledningen är jättebra gjort som gamla arkivbilder från 50-talet när AI och robotar först introducerades i den här världen. Det ger en bra visuell öppning och förklarar det som behöver förklaras till den värld vi befinner oss i.
Jag medger dock att det känns lite mycket "Blade Runner" i sitt utseende ibland och även ifall jag är imponerad av effekterna och världsbygget. Så är världen och det visuella inte helt originellt om man sett sin andel sci-fi filmer.

Kruxet för mig ligger i hur vår huvudperson reagerar på barnet när han först ser det (ingen spoiler då det är i början av filmen samt i vartenda marknadsföring i filmen).
Vi har en scen innan dess när han säger till en kollega att AI robotarna är bara program och inget annat. Det är omöjligt för dem att känna känslor. Så för mig känns det inte i sann karaktär för honom att inte skjuta eller göra något åt barnet. Såklart måste han gå igenom allt detta för det är hans karaktärs resa och ingen film om han sköt barnet där och då. Jag fattar det. Men jag tycker de skriver in sig själv i ett hörn då de har visat oss vad för typ av karaktär han är innan dess och det känns inte realistiskt att han inte hade skjutit barnet där och då.

Man kan såklart göra djupare analys då det påminner om hans förlorade barn, men det är något som kommer under filmens gång. Skulle då hans karaktär bli sentimental för alla barn han ser vare sig människor eller robotar. Jag fick inte ihop det karaktärsmässigt och jag kanske överanalyserar, men det är ändå en stor grej av filmen som allting bygger på.

Men om det är det största problemet jag har med filmen, så bör det ändå säga att filmen som helhet ändå är ganska bra. Där är en del jag ändå gillade. Allt från skådespelarnas skådespel, hur investerad och involverad jag ändå blev i denna världen och jag ville se hur allting slutade (även om jag såg slutet komma ganska tidigt).

Jag skrev i min recension på "Anatomy of a Fall" att Milo Machado Graner var en av de bästa barnskådespelarna jag sett från en 2020-talsfilm. Nu får jag även lägga till Madeleine Yuna Voyles som spelar Alphie i den här listan. För jösses är hon det bästa med filmen. Där är en scen där hennes skådespel är så övertygande och mänskligt att jag för första gången under filmens gång blev berörd.

Det är ingen förvirrad sci-fi film, men det är en som kommer rätt i tiden med tanke på hur AI har utvecklats bara de senaste åren. På så sätt känns filmen relevant. Men vad som gör filmen sevärd och varför man ska se den på bio är effekterna och hur Gareth Edwards hanterar actionscenerna. Blir jag berörd av karaktärernas resa och motiv? Inte riktigt och det är ett dilemma. Men skådespelarna gör så pass bra jobb och som sagt, den där scenen med Madeleine Yuna Voyles gör ändå att jag blir engagerad och intresserad.
Det är dock utan tvekan tillsammans med "Guardians of the Galaxy Vol. 3" årets bästa sci-fi-rulle.