Synopsis
Efter att ha levt skyddade från människornas värld i många år, ger sig turtle-bröderna ut för att vinna New York-bornas hjärtan och bli accepterade som normala tonåringar genom heroiska handlingar. Deras nya vän April O'Neil hjälper dem i kampen mot ett mystiskt brottssyndikat, men de kommer snart att ta sig vatten över huvudet, när en armé av mutanter släpps lös mot dem.
"Kan mycket väl vara den bästa TMNT filmen som gjorts"
Kan vi bara stanna upp och tacka "Spider-Man: Into the Spider-Verse" för vad den har gjort för animation. Vi ser allt mer och mer filmer följa i samma fotspår med liknande animation och den traditionella 3D animationen har utvecklats mer och mer. Vi har sett det utöver de två "Spider-Man" filmerna med "Klaus", "The Mitchells vs the Machines", "The Bad Guys", "Puss in Boots: The Last Wish", "Nimona" Disneys kommande "Wish" i november och nu även denna (I serieform har "Entergalactic"). Jag garanterar att de kommer att komma fler i framtiden och frågan är bara om det kommer bli uttjatade eller om filmerna använder denna stilen till sin fördel.
I nuläget har jag inte sett en film som använder den här animationen bara för att, utan alla filmer han använt stilen till sitt berättande och använt den väl.
Detta är nog tillsammans med 1990 filmen den bästa långfilmen vi fått med dessa härliga sköldpaddor. Det var faktiskt min storebror som introducerade mig till dem och har vissa nostalgiska band till den tecknade serien men framförallt till långfilmerna som kom på 90-talet. Det som kommit därefter har jag inte hängt med i så mycket och enbart sett långfilmerna som släppts på bio.
Den här gången är sköldpaddorna röstade av riktiga tonåringar i den rätta åldern, vilket känns passande för en gångs skull. Men humorn som kommer med är en som påminner om 80-tals serien. Där kanske är några för många skämt om popkultur såsom "Avengers", men annars tycker jag filmen i sin humor håller sig i rätt bana. Där är genuint ett par riktigt goda skratt att finna här, både för vuxna och barn.
Men det betyder inte att där finns hjärta bakom filmen och stunder där man låter karaktärerna få prata och andas ut. Ja, humorn är det främsta, men den vet också om att den kan ha dessa scener i filmen utan att känna att det saktar ner någonting. Jag gillade framförallt musiken som spelades under dessa scenerna då de påminde om något från 80-talet i form av lugn syntmusik.
Röstskådespeleriet är också toppen här. Förutom de fyra tonåringarna som är okända (i alla fall för mig) så har du en hel lista med kända Hollywood skådespelare. Men ingen av dem känns igen i deras röster. Förutom ett par stycken så har de gjort ett väldigt bra jobb att inte kännas igen. Jag älskar också skämtet i eftertexterna med texten "Introducing Paul Rudd".
Det är också kul att se en annan skurk utöver Shredder för en gångs skull. Här har de gjort en egen variant av Superfly som egentligen ska vara Dr. Baxter men de har ändrat om det så det är enbart flugan som muterat och inte Dr. Baxter. Varför ändringen vet jag inte, men det funkar för storyn. I alla fall vid tredje akten så förstår man varför man tog den vägen.
Den enda ändringen jag kanske inte var jätteförtjust i var hur de lärde sig att fightas. Där Splinter och sköldpaddorna lärde sig allt via filmer, Youtube och TV. Jag förstår att det är en yngre generation som relaterar till allt mer media content, men nu förlorar man lite av Splinters bakgrund och den historia han har med Shredder kommer inte finnas i kommande uppföljare.
Som kaiju älskare så uppskattar jag klimaxen också. Ville bara flika in det.
Detta kommer att vara en film som glädjer fans av både serien, tidigare långfilmer och även serietidningarna. För de mindre kommer humorn gå hem och hos de äldre finns där säkert en viss nostalgifaktor i det hela. Jag gillar hur detta har blivit så pass stor franchise och att TMNT har gått igenom så många ändringar genom åren, men det känns inte som fansen har haft några större klagomål genom åren, förutom att de flesta är överens om att "Teenage Mutant Ninja Turtles III" är en bedrövlig film.
