Synopsis
När himlen blir röd och jorden darrar står Japan på randen till en katastrof. En målmedveten tonåring, Suzume, ger sig ut på ett uppdrag för att rädda sitt land. Eftersom hon ser de övernaturliga krafterna som andra inte ser, är det upp till henne att stänga de mystiska dörrarna som sprider kaos över landet. En farlig resa väntar när landets öde vilar på hennes axlar.
"De sista 5 minuterna är något av det mest berörande jag sett på länge"
"Suzume" är skriven och regisserad av Makoto Shinkai och detta är den tredje filmen jag ser från honom. Han har tidigare gjort "Your Name" och "Weathering with You". Med alla tre filmer märker man att han har ett visst koncept. Ett övernaturligt/fantasy element, men grunden baseras på huvudpersonens bakgrund och dess resa under filmens gång. Han använder sig av dessa övernaturliga grejer som en MacGuffin, medan dramat är det viktigaste. Lite som "Everything Everywhere All At Once" gjorde också.
Jag har verkligen gillat hans två tidigare filmer, framförallt "Your Name" som är en av de bästa animefilmerna jag sett. Jag börjar se det allt mer och mer, filmer som serier. Men än kan jag inte kalla mig expert (om jag någonsin kommer göra det) eller fanatiker inom det. Men det jag söker upp brukar jag oftast verkligen gilla
"Suzume" faller i samma kategori, där jag verkligen gillade detta. Men det är de sista minuterna som berörde mig som fan.
Fram till dess är det lite av ett äventyr, där man får glimtar och små detaljer om vad som försiggår. Men hela bilden om vad som faktiskt händer och hur allting hänger ihop, blir inte avslöjat förrän i slutet. Men det är fortfarande väl berättat och vi ska inte snacka om den vackra animationen. Återigen visar anime vad animation kan gå för och hur mycket handritat är oslagbart.
Ja, 3D animation kan se jättevackert ut också. Men handritat kan skapa uttryck som 3D animation inte kan hos karaktärerna och att det är en döende konstform inom film är riktigt sorgligt att se. Utöver Japan och Europa känns det nästan inte alls existerande. Så det faktum att se det på en vit duk är underbart.
Dessutom älskar jag idén att filmen använder sig av övergivna ställen, med dessa dörrar. Att där en gång fanns liv och människor kring detta. Där massvis med historia finns, men som idag är övergivet och ingen tänker på. Något jag själv brukar tänka ibland när jag ser något övergivet vad där en gång har varit.
Även om äventyret är underhållande, bra, berättat och engagerande. Är det verkligen de sista 5 minuterna av filmen som gör att filmen når ännu högre. Detta är så många känslor som kommer samtidigt och filmen som helhet blir inte bara förståelig, men det är något jag älskar i story berättande. Det är på samma nivå som vilken annan Pixar film som levererar vuxna stunder i tredje akten.
I sin helhet är "Suzume" välgjort, bra story, engagerande, underhållande och rejält gripande de sista 5 minuterna. Vad Makoto Shinkai har gjort här med sina tre filmer är väldigt bra och visar att den här typen av filmer mycket väl lever och får den respons som man vill att de ska få. Dessa filmerna bryter igenom även till de som inte älskar anime, men för anime älskar man något vackert och jättebra.
