Synopsis
"Tetris" berättar den otroliga historien om hur ett av världens mest populära videospel hittade sin väg till inbitna spelare över hela världen. Henk Rogers (Taron Egerton) upptäcker TETRIS 1988, och riskerar sedan allt genom att resa till Sovjetunionen, där han slår sig samman med uppfinnaren Alexey Pajitnov (Nikita Efremov) för att föra spelet till massorna. Baserad på en sann historia, är "Tetris" en thriller från kalla krigets eran på steroider, med dubbelkorsande skurkar, osannolika hjältar och ett nagelbitande lopp mot mål.
"Vem hade trott att rättigheterna till Tetris var så här intensivt och spännande"
"Tetris" är regisserad av Jon S. Baird ("Stan & Ollie") och skriven av Noah Pink. Jag hade ingen som helst aning om den sanna historien bakom rättigheterna till Tetris. Så därför kom detta lite som en fin överraskning till mig. Filmen är inte perfekt, men överlag hade jag en bra tid under filmens gång.
I grunden är det inte banbrytande story här. Den följer mallen ganska säkert och där är inga större överraskningar längs vägen. Faktum är så känns det lite för sockersött emellanåt. Den sägs vara inspirerad av "The Social Network", men är inte på samma liga vad gäller dialoger och filmberättande. Med det sagt så använder man sig lite av ett visuellt medium, nämligen 8-bit spel till sitt berättande.
Som när de introducerar karaktärerna i början, eller delar upp filmen i 4 levlar. Det uppskattas när man ändå tänker lite utanför boxen i en sådan här film och det passar.
Taron Egerton som jag inte sett i en live-action film sedan "Rocketman" ger filmen den energi som behövs. Kemin och vänskapen som byggs upp mellan honom och Alexey Pajitnov (Nikita Efremov), blev en av filmens höjdpunkter. Det är en liten scen, men när de två sitter vid datorn och programmerar om Tetris spelet var en av de bästa scenerna i filmen för mig.
Tonen kan svaja lite emellanåt. Ibland känns det som att filmen tror och försöker vara något större och bättre än vad den egentligen är. Hade man haft en mer komisk inriktning med mer visuellt berättande, hade det funkat mer åt filmens fördel. De mer seriösa och dramatiska bitarna (som är lite för många) känns mer förutsägbara och klyschiga.
Det tar dock inte bort det jag kände för filmen, vilket var underhållning. Inte minst när jag inte var bekant med rättigheterna till spelet. Samtidigt som jag är väldigt inne på 80-talet och dess era och spel, så passa filmen mig väldigt utmärkt. Jag hade väldigt kul med den och kände aldrig den var dålig eller utdragen. Inte perfekt, men precis lagom bra för att rekommendera den.
