Synopsis
Michelle och Allen har nått den punkt i sitt förhållande när de överväger nästa steg, att gifta sig. De bestämmer sig för att bjuda in sina föräldrar så de äntligen får träffas. Det visar sig dock att föräldrarna redan känner varandra väl, alltför väl, vilket leder till en tumultartad kväll där många hemligheter avslöjas och det egentliga värdet av ett äktenskap ifrågasätts.
"Att kalla detta en romcom är att överdriva"
"Maybe I Do" är menat att vara en romcom men är så långt ifrån den charmiga, mysiga romcom filmen man är van att se. Den är baserad på en pjäs med samma namn, som Michael Jacobs skrivit. Han har även regisserat och skrivit filmmanuset. Ungefär 20-30 minuter in förstår man att det är baserat på en pjäs för vi rör oss i så lite miljöer. Ja där är utomhusscener, men detta är inga avancerade utomhusscener så det kan vara taget direkt från pjäsen.
För att en sådan här film ska funka behöver dialogerna vara bra, vilket de inte är. Det är bara mummel som går in genom örat och ut i det andra. Inget av värde eller intresse sägs, eller förs fram i diskussionsform. Det hade varit okej om det inte var detta filmen hängde på, vilket det är. Det tar filmen nästan en timme innan föräldrarna träffas och märker de har träffats förr.
Här har man potential till bra komedi, men inget roligt sägs eller görs. Det närmsta är väl att William H. Macy när han hör rösten från Diane Keaton, kravlar sig ut ur huset och man ser inte honom vart han tog vägen. Tills man märker att han gömt sig bakom en lyktstolpe hur det nu är möjligt med en människokropp. Det är den nivån humorn ligger på när det är de roligaste.
Precis som med "The Estate" som undrar jag varför så många kändisar är med här och hur de ens blev involverade i projektet (förutom pengar då).
En film kan vara underhållande dålig. Men en film kan också vara dålig på ett tråkigt sätt. En komedi som inte är rolig tillhör den sistnämnda kategorin och det är precis där denna filmen hör hemma.
