Synopsis
En terapeut i sorg börjar säga exakt vad han tycker och tänker till sina patienter, utan att tänka på sin utbildning eller vad som är etiskt. På vägen får han till en stor förändring både i deras och sitt eget liv.
Jag har de senaste året fastnat lite för lättsammare serier. Där man har ett 30 minuter format och fokuset är komedi med lite drama inslängt och en rad olika karaktärer som har sina egna sidohandlingar. Kanske för jag blir äldre, eller för att det är mycket skit i världen just nu så vill jag bara ha något lättsamt och enkelt att titta på.
Det är en av anledningarna till varför jag såg "Shrinking" som gjorde exakt det jobbet också för mig. Det är inte något jag kommer kanske tänka så mycket på i efterhand men kommer följa om en andra säsong blir aktuellt.
Däremot hade jag svårt för karaktärerna. De behandlar sakerna som händer som världens största problem när det egentligen inte är det. Eller så säger de en massa konstiga saker, dialogerna är bland annat inte seriens starkaste sida. Jag försökte gilla dem, men i slutet så kände jag inte så mycket sympati för någon.
Utöver detta är det lättsamt, har en trevlig ton under seriens gång och komedibitarna är hit eller miss.
"Shrinking" finns på Apple TV+
Synopsis
Efter en obeskrivlig tragedi på CompWare, en spelstudio i centrala Los Angeles, dyker en mystisk konsult, Regus Patoff, upp i stan och tar över.
Enda anledningen jag såg denna serien var för Christoph Waltz. Enda sedan "Inglourious Basterds" har jag sett 95% av allt det han medverkat i då jag anser honom vara en så pass bra skådespelare. Tyvärr blir han allt för ofta rollsatt i skurkrollerna. Han gör det bra, men han förtjänar också att få andra roller där han kan visa sina andra kunskaper.
Den här serien är inte jättebra men Christoph Waltz räddar den med nöd och näppe. Men eftersom den slutar som den gör, vet jag inte om det är tillräckligt för att rekommendera att man ser den även om man är ett massivt fan av Waltz som jag är.
Serien försöker vara någon form av satir paketerad som en svartkomedi, men jag skrattade nog bara en gång under hela seriens gång. Man målar upp ett mysterium och konstant under seriens gång försöker man lista ut vem Waltz karaktär är, vad han gör där och vad syftet med allting är. Desvärre så får man inte svar på något utav detta, så serien lämnar en med en massa frågor vilket aldrig är ett gott tecken i mina ögon.
Lyckligtvis är avsnitten bara 30 minuter långa med 8 avsnitt, vilket gör det till en kort serie. Jag vet inte om en säsong 2 är planerad. Men av det jag såg är bara Waltz det enda som håller mitt intresse för denna serie.
"The Consultant" finns på Prime Video
Synopsis
Ett par i Philadelphia är i sorg efter en otänkbar tragedi som skapar en klyfta i deras äktenskap och öppnar dörren för en mystisk kraft att komma in i deras hem.
"Servant" säsong 4 är den sista säsongen på serien och det blir inte mer efter detta. Jag är ändå lite förvånad att jag själv suttit med den så här länge då den som helhet är okej, men verkligen ingenting jag kommer se om. Jag gillar den ändå ger någorlunda svar på allting som har inträffat under seriens gång. Men det är också lite retsamt hur karaktärerna går fram och tillbaka i vems sida de står på. Är de emot Leanne, eller sympatiserar de med henne. De går hela tiden fram och tillbaka och det blir tröttsamt efter ett tag.
Det är fortfarande en serie med en cool idé, bra skådespelare och en del intressanta kamerabilder. Men det är inte tillräckligt för att rädda serien som helhet som för mig kommer bli ganska bortglömd. Det är en säsong som gör rätt att avsluta här och lämnar med en klassisk M. Night Shyamalan avslut.
"Servant: säsong 4" finns på Apple TV+
Synopsis
Säsong två av Carnival Row börjar med den tidigare inspektören Rycroft Philostrate a.k.a. Philo (Orlando Bloom) som utreder en serie hemska mord som skapar social spänning. Vignette Stonemoss (Cara Delevingne) och Black Raven planerar återbetalning för det orättvisa förtrycket som utövats av The Burgues mänskliga ledare, Jonah Breakspear (Arty Froushan) och Sophie Longerbane (Caroline Ford). Tourmaline (Karla Crome) ärver övernaturliga krafter som hotar hennes öde och The Rows framtid. Och efter att ha flytt från The Burgue och hennes hämndlystna bror Ezra (Andrew Gower), stöter Imogen Spurnrose (Tamzin Merchant) och hennes partner Agreus Astrayon (David Gyasi) på ett radikalt nytt samhälle som rubbar deras planer. Med människor och fae-folk splittrade och frihet på spel kommer varje hjälte att möta omöjliga dilemman och själsdefinierande tester i den episka avslutningen av Carnival Row.
Det känns som det är evigheter sedan första säsongen av "Carnival Row" visades. Men här är nu andra säsongen och även den sista. Jag antar Prime Video förstod den höga budgeten inte var lönsam till en serie många inte tittar eller pratar om. Detta var återigen en fantasy serie där allting påminner om det man sett förr. Alla pratar likadant, storyn är densamma, karaktärerna är lika tråkiga, effekterna varierar från bra till halvdant och allting är en timme per avsnitt när det inte behöver vara det.
Jag kommer upprepa mig själv med detta på serien nedanför också. Men det är ett faktum att när jag har skrivit recensioner sedan 2019 på denna sidan och kollat på dessa högbudget fantasy serierna, så är alla identiska till varandra. Få sticker ut, men majoriteten slutar alltid likadant.
Jag antar om man gillar första säsongen, så kan man gilla denna. Varför inte avsluta hela serien liksom. Personligen gav första inte så mycket mersmak för mig och här är jag nu och känner likadant.
Om jag ska ge serien något så är det att den ser och känns påkostad ut. Scenografin är det bästa med serien, som med många andra fantasy serier.
"Carnival Row: säsong 2" finns på Prime Video
Synopsis
Alina Starkov är på flykt. En ledstjärna av hopp för vissa och en misstänkt förrädare mot andra, hon är fast besluten att ta ner Skuggviket och rädda Ravka från undergång. Men general Kirigan har återvänt för att avsluta det han påbörjade. Uppbackad av en skrämmande ny armé av till synes oförstörbara skuggmonster och skräckinjagande nya Grisha-rekryter, är Kirigan farligare än någonsin. För att ha en chans att slåss mot honom samlar Alina och Mal sina egna kraftfulla nya allierade och börjar en kontinentspännande resa för att hitta två mytiska varelser som kommer att förstärka hennes krafter. Tillbaka i Ketterdam måste kråkorna skapa nya allianser när de brottas med gamla rivaler och ännu äldre agg som hotar inte bara deras plats i fatet, utan även deras liv. När en chans till ett dödligt rån kommer i deras väg, kommer kråkorna återigen att hamna på kollisionskurs med den legendariska Sun Summoner
"Shadow and Bone: säsong 2" är ett steg nedåt från första säsongen. Jag minns jag tyckte första säsongen ändå höll mig engagerad och intresserad tillräckligt. Men fann denna säsongen falla ner i samma grop som alla andra fantasy serier. De karaktärer jag tyckte var intressanta, är inte lika intressanta längre. Allting är mer seriöst (vilket kanske är logiskt då de befinner sig i en allvarligare situation). Men man kan fortfarande ha kul. Där var vissa intressanta saker och små underhållande scener under avsnittens gång. Men återigen är det 8 avsnitt, en timme vardera och det är bara för mycket helt enkelt. Även ifall första hade samma speltid, kändes det inte lika länge. Detta kändes långt. Den lämnar dörren öppen för en säsong 3, men vet inte hur pepp jag är på det egentligen.
"Shadow and Bone: säsong 2" finns på Netflix
