Synopsis
DC’s mest humoristiska superhjälte är tillbaka! ”Shazam! Fury of the Gods” är uppföljaren till den publikrosade superhjältefilmen ”Shazam!” från 2019. Nu fortsätter historien om tonåringen Billy Batson, som kan förvandlas till sitt vuxna alter ego - superhjälten Shazam. Tillsammans med sina fostersyskon, som också har superkrafter, måste de stoppa systrarna Hespera och Calypso som hotar världen.
"Otroligt generisk och förutsägbar"
Efter att hela skiftet vid DC, att James Gunn nu ska starta om hela universumet med andra skådespelare i de andra rollerna. Så känns det lite onödigt att se dessa filmerna, för de kommer inte leda någon vart. Så det är lite obligatoriskt sittning som gäller i recensions syfte nu med dessa (med det sagt är jag väldigt pepp på "The Flash" för Michael Keaton).
Trailern på denna sålde inte mig jättemycket och jag ljuger om jag sa att jag verkligen såg fram emot denna. Men jag tycker ettan är en av de bättre DCU filmerna. Dels för sin humorn, men också den mindre budgeten gav de friheten att leka mer med genren. Lite som första "Deadpool". Men som med alla uppföljare ska de bli större, mer episkt och mycket mer datagjort. Men charmen och det jag gillade med ettan försvinner.
Problemet jag hade, var att allting var så förutsägbart i form av klippningen och skämten. Den är uppbyggd exakt så som man sett flertalet andra superhjältefilmer och komedifilmer är uppbyggda. De pratar om Shazam och hur mäktig han måste vara, så man vet redan de kommer klippa till Shazam som gör något klantigt. Eller att någon drar ut på ett skämt också klipper de till raka motsatsen av de personen sa. Det är något moderna komedier haft problem med väldigt länge och här faller man i samma fälla.
Även som superhjältefilm var där väldigt lite originellt med den. Första filmen hade ändå fördelen att ha lite nya coola idéer kring Shazam karaktären, hur krafterna fungerar och hur det bygger inom det magiska. Men här har du tre skurkar, en som är godare, en mittemellan och en renodlad skurk. Man vet hur det kommer sluta mellan dem, vi har istället för en stråle i luften, en kub över staden (som "The Simpsons Movie"). Allt omringat av en massa dataeffekter som inte riktigt imponerar eller känns unika. Allting känns som det är autopilot, precis som jag känt med de flesta superhjältefilmerna på senare år.
Handlingen kan jag heller inte påstå var den rätta för mig. Det känns som att det hade varit guld möjlighet att ha Shazam möta Black Adam i denna uppföljare, men att man dragit ut på det för mycket också nu kommer de aldrig inträffa. Min största dröm inom DCU var bland annat en film där vi har Shazam, Black Adam och Superman i en och samma film.
Idén med dessa gudarna och att Shazam tagit deras krafter intresserade mig noll.
De förklarar heller aldrig hur magikern Djimon Hounsou spelar, lever efter första filmen. Även ifall karaktärerna nämner det flertalet gånger om hur han kan leva så kan han själv typ inte förklara.
Det är ingen dålig film, bara en som jag verkligen inte tänker så mycket på i efterhand eller känner något för. David F. Sandberg har ändå koll på humor och därför första filmen funkade. Men här försvinner mycket av hans touch i den höga budgeten och studiekontroll. Alla skådespelare som återvänder gör sitt jobb bra, Jack Dylan Grazer är bäst tycker jag. Någon actionscen kan se lite cool ut på den stora duken. Någon rolig scen med Helen Mirren. Men det märks mer och mer att jag börjar bli lite för gammal med dessa filmerna.
Galapremiären jag var på hade dock en bra tryck och ös i sig. Framförallt bland den yngre publiken där man bjudit in en del 10-13 åringar. Som verkligen gillade filmen och det är även där filmen kommer gå hem hos.
