Synopsis
Efter de senaste morden av Ghostface lämnar de fyra överlevande Woodsboro för att börja om på nytt i New York.
"Kände inte mig lika engagerad i mysteriet denna gången"
Nästan bara ett år efter att vi fick "Scream 5" kommer nu "Scream 6" och bjuder på det vi kommit att förvänta oss från denna filmserie. Metahumor, blodiga mord och referenser till andra skräckfilmer. Men den här gången byter vi miljö till New York och morden är brutalare. Filmen sätter en ton redan i början att detta är en Ghostface som har ett personligt vendetta och att det är personligt.
Jag tycker denna filmserie överlag är helt okej, men aldrig älskat den som många andra gör trots slasher älskare som jag är. Denna gången är Sidney inte med, då Neve Campbell begärde för mycket pengar enligt studion. Hon nämns dock. Detta gör att Courteney Cox är den enda som nu varit i alla "Scream" filmerna. Återkommande skådespelare från förra filmen är också Melissa Barrera, Jenna Ortega, Jasmin Savoy Brown och Mason Gooding. Även Hayden Panettiere som Kirby Reed från fjärde filmen återvänder.
Jag tror inte jag gillar denna lika mycket som många andra gjort som recenserat den. Dels för att jag aldrig riktigt var engagerad i mysteriet denna gången i vem som mördaren var. Detta då jag simpelt hade en teori och den teorin stämmer ganska delvis. En mild spoiler, men twisten och motiven är exakt kopierade från "Scream 2". Om det är medvetet för "meta" eller att de bara hade dåliga idéer vet jag inte, men det är helt klart den svagaste biten i hela filmen enligt mig.
Miljöombytet till New York är en bra idé, fast jag vill minnas att de i trean befann sig i Hollywood. Så det är inte första gången de gör miljöombyte i serien. Men i det här fallet behövdes det och där är ett par logiska saker karaktärerna gör tidigt i filmen. Som att Sam (Melissa Barrera) förbereder dem alla att åka från New York så fort första mordet rapporterats. Men i samma stund attackerar Ghostface och filmen är i full gång.
Morden är brutalare, troligtvis de mest brutala i hela serien. Så på den fronten levererar filmen. Även ifall det vid det här laget börjar bli löjligt hur många gånger karaktärer kan bli knivhuggna och ändå överleva. Men detta är inte första filmen i serien att göra det. Vi har sett det redan i första filmen.
Där är också en väldigt intensiv scen som utspelar sig på en tunnelbana. Man ser lite av det i trailern och är den bästa scenen i hela filmen. För det korsklipps och man leker mycket med tittaren i vad som är vad. För mig var det höjdpunkten på filmen och där man verkligen hade ett bra scenario i en bra miljö och utnyttjade det.
Men överlag var där inte så mycket som egentligen engagerade mig i den. Kanske för att min favorit Dewey officiellt inte är med i filmserien längre. Sidney som i realiteten inte behöver vara med i alla filmer, för som sagt allt behöver inte kretsa kring henne i dessa filmerna rent logiskt. Men dessa nya karaktärerna är okej för mig, men jag har inte den nostalgin jag kan fästa mig vid som vid originalskådespelarna. Jag gillar Mason Gooding som Chad och kemin mellan han och Jenna Ortega är väldigt bra. Men jag hade ljugit om jag sa, att jag verkligen hade blivit förkrossad om någon av dessa karaktärerna dör. Med Dewey kände jag så, men här inte så mycket.
Detta är en filmserie som kommer fortsätta ett bra tag. Jag kommer främst vara där för morden och mysteriet och inte så mycket för karaktärerna och meta humorn.