Synopsis
Under två år uppvaktade filmregissören Karin af Klintberg hovets informationsavdelning. Till slut fick hon som första journalist någonsin ett ja. En unik möjlighet att på nära håll få följa kung Carl XVI Gustaf i hans liv och arbete. Inspelningarna började förra våren och sedan dess har det blivit flera möten. Ibland på avstånd, under mer formella former, som vid invigningar och statsbesök. Ibland på tu man hand, på Stockholms slott eller i parken på Solliden, vid kungens sommarboende på Öland. Samtalen handlar om allt från barndom till kungalivets toppar och dalar. Det är första gången i historien som det pågår en dokumentärfilmsinspelning om och med en kung medan han fortfarande lever. Kungens farfar Gustaf VI Adolf och farfars far Gustaf V gav inte intervjuer.
"En rolig och intressant inblick i Kungens vardag"
Så jag hade noll intresse för att se en långfilmsdokumentär om Sveriges konung. Det är något av de tråkigaste ämnet jag vet, är Sveriges kungahus och den eviga frågan om de ska vara kvar eller inte. Jag bryr mig inte om Kungen, familjen, frågan om monarki eller inte. Men som alltid, en dokumentär är baserad på hur den lyckas förmedla sitt ämne och göra det intressant och bra.
"Kungen" är en dokumentär som jag förvånande nog gillade mer än jag trodde. Inte så mycket bakgrundsinformationen om hans barndom. Utan de intervjuer som Karin af Klintberg gör med honom i nutid, samt de konversationer de har med varandra. Här skiner dokumentären som bäst och det slår mig ganska fort. Detta är en kung som är introvert, håller mycket för sig själv, avskyr att prata för folk och försvinner bort i sina egna tankar.
Där bjuds också på en hel del humor, inte åt Kungen med med honom. Han är en riktigt rolig karaktär och jag förväntade inte mig att skratta så här mycket av en dokumentär om Kungen.
Bakgrundsinformationen som tar upp 50% av filmens speltid är din standard biografi dokumentär. Men den tillför ändå lite bakgrund i hur jag ser på Kungen idag och man har lite lättare att förstå vart han kommer ifrån.
Jag läste en kommentar där personen skrev att det kändes som att Kungen inte ville medverka i dokumentären och därav blev det en dålig mix mellan Karin och Kungen. Svaren vi får är vaga och korta, så det går aldrig ner på djupet. Snarare tror jag det beror på att han är sådan som person och vid Q&A efter filmen. Berättade Karin att om du ställer en vanlig fråga till Kungen, så vänder han på alla sina svar för att som konung ska du inte ha din egen vilja och egen åsikt. Du ska tänka på folket och även i enkla frågor som vad hans favoritfärg är, så viker han undan för att inte göra alla som älskar färgen röd förbannade.
I sin helhet är jag positiv över att jag gillade detta mer än jag trodde. En dokumentär som många i vårt avlånga land kommer nog tycka och tänka om, men som ändå kommer få upp ögonen hos många. Det faktum att den fick mig att gilla den så här mycket är ett tecken på bra dokumentär. Karin af Klintberg har tillsammans med denna och "Trevligt Folk" gjort två riktigt bra svenska dokumentärer.
