Synopsis
Tillsammans med Hank Pym, Janet van Dyne och Cassie Lang utforskar Scott Lang och Hope van Dyne ”Quantum Realm”, något som för dem bortom gränsen för vad de trodde var möjligt.
"Marvel karaktärer på matinéäventyr"
"Ant-Man and the Wasp: Quantumania" är den tredje "Ant-Man" filmen i MCU och första filmen i deras fas 5. De har sedan fas 4 börjat hinta på multiverse och med denna filmen blir det ett faktum när Jonathan Majors som Kang är skurken och är den nya Thanos hot-nivån för Avengers i kommande filmer.
På senare tid har jag inte varit jätte hypad för Marvel filmerna. Lite för att jag kände de kunde ta en paus efter "Avengers: Endgame", vilket de såklart inte gjorde. Men när jag blickar tillbaka på fas 4 är det en enda röra med bottenskrap och helt okej filmer. Den bästa av dem är utan tvekan "Spider-Man: No Way Home" som är en av mina favoriter MCU har gett oss.
Med denna filmen så är det lite av samma spår och jag börjar nog tro att jag känner mig lite klar med Marvel och superhjälte genren överlag. Vilket kan kännas lite sorgligt, då många av dessa filmerna har betytt en del för mig när jag växte upp.
Det stora dilemmat med denna filmen är att den inte fungerar som en tredje avslutande film i en trilogi, utan är enbart här för setup för kommande Marvel filmer, framförallt setup till Kang karaktären. Vem vet om några år när vi blickar bakåt så kanske filmen håller bättre när man vet helhet. Men i skrivande stund när jag inte sett de andra filmerna som ska komma, så känns detta som första avsnittet i en serie.
På sätt och vis har ju Marvel gjort detta tidigare och nästan från början. Men de har fortfarande kunnat göra egna stand-alone filmer med sina karaktärer med en början, mitten och slut. Jag tror inte denna filmen utvecklar Ant-Man särskilt mycket och förutom att introducera Kang och Cassie som en uppenbar ny medlem i Avengers, händer nästan inget av värde som spelar någon större roll.
Kathryn Newton som Cassie är helt okej. Hon precis som alla andra unga skådespelare som de introducerar som kommer ha större roller i framtiden gör inget fel i sitt skådespel. Men karaktärerna är inte alls bra skrivna eller tillräckligt intressanta för att engagera mig. Där är till och med en scen där hon beter sig som en bortskämd unge när Scott berättar att han räddade världen.
Som en person som har "Ant-Man" som en av mina favorit karaktärer i Avengers så anser jag han förtjänar mer respekt. Utan honom hade halva befolkningen fortfarande varit väck.
Där är även en smått irriterande grej som min kompis snappa upp som jag också märkte av efter en stund. I det att Janet (Michelle Pfeiffer) vet vilken fara som väntar dem och har mycket information hon inte berättat för våra karaktärer. Men istället för att berätta så är hon tyst halva filmen och först halvvägs in berättar hon och vi får en flashback om hur hon och Kang först träffades (Kang dök upp i Quantum Relm medan Janet var fast där innan hon blev räddad i tvåan).
Jag förstår det funkar bättre dramaturgiskt, men det är helt obegripligt att karaktären inte säger något direkt, än att vänta flera timmar och berättar för karaktärerna.
Evangeline Lilly som Hope är också nästan helt kastad åt sidan. För att vara titel karaktären i filmen får hon förvånansvärt lite att göra. Det är nog bara två actionscener hon har där hon räddar Scott där hon kommer till användning, annars är hon typ bara där. Det är nog en av de största negativa sakerna med filmen då hon trots allt ändå varit en viktig karaktär inte bara i "Ant-Man" filmerna men också i "Avengers: Endgame".
Men istället är fokuset på Kang samt Scott och Cassie's relation.
Photo courtesy of Marvel Studios. © 2022 MARVEL.
Det visuella ser ganska coolt ut. Även ifall jag kanske hade önskat lite mer färger än bara brunt. Men det är en del fantasi bakom många av designerna här. Bland annat hus som lever och rör på sig.
Filmen har också en speltid på två timmar, så den känns aldrig slö eller att något dras ut på tiden. Den kommer nästan rak på sak direkt och inom 10 minuter är våra karaktärer i Quantum Realm. I det stora hela fick jag en hel del gammal matiné känsla av filmen, att detta funkar utmärkt som en äventyrsfilm för 10 åringar en lördagseftermiddag. Det är "Journey to the Center of the Earth" mer eller mindre.
Den största behållningen i hela filmen och något som råder gott för kommande filmer är Jonathan Majors som Kang. Han har på senare år visat att han är en sann talang som går all-in i sina roller. Inte för att jag tycker serien är fantastisk, men "Lovecraft Country" är en serie som är sevärd enbart för hans skådespel. Han ger 110% i sin roll här och det känns som han är den typen av skådespelare att oavsett budget så förtjänar rollen lika mycket dedikation.
För mig är där mycket potential här och efter både "Loki" serien och nu denna så är nog Kang det enda jag riktigt ser fram emot i Marvels framtid (borträknat "Guardians of the Galaxy vol. 3").
Överlag är det en Marvel film och det är på både gott och ont. De har ett format som fungerar och för många går det hem. Jag själv börjar känna att humorn är alldeles för barnslig och förstår en del av scenerna. Samt att actionscenerna går på automatik medan storyn och karaktärer är där, men främst bara för att bygga vidare på något som komma skall. De äldre filmerna kunde ändå leka lite med olika genre och vara fantastiska stand-alone filme på egna barn. Därför är första "Guardians of the Galaxy", första "Iron Man" och "Captain America: The Winter Soldier" några av de bästa MCU filmerna någonsin.
Detta är inte lika irriterande och dåligt som "Thor: Love and Thunder", eller lika tråkigt som "Eternals". Men den faller lite i samma fälla som "Black Panther: Wakanda Forever" gjorde i att den fokuserar mer på vad som komma skall, än på karaktärerna och storyn.
