Synopsis
Tvillingarna lever under radarn, hemlösa och osynliga för samhället. Syster (Silvana Imam) är en tickande bomb, Bror (Philip Oros) har inte sagt ett ord sen de flydde sitt hemland. Ett oväntat jobberbjudande tycks ta dem ett steg närmare drömmen om ett riktigt hem. Allt de behöver göra är att transportera varor från punkt A till B. Men när varorna anländer i form av två unga tjejer så uppstår en konflikt mellan syskonen. Under två intensiva dygn ställs de inför ett livsavgörande dilemma - hur långt är de beredda att gå i sin kamp för överlevnad.
"Når inte upp till sin potential som den är och nosar på"
Så var vi här igen. En svensk film som vill så mycket men når inte hela vägen. Det är så synd, för denna filmen har så mycket potential att kunna bli en svensk version av "Collateral" eller "Uncut Gems", men ack den faller och når inte dit. Det är smått frustrerande, men samtidigt är det väl heller inte det regissören kanske var ute efter.
Majoriteten utspelar sig under en natt, där de två tvillingarna kör "eskorter" mot deras vilja till olika hus. Filmen visar aldrig vad som händer, men vi kan räkna ut det ganska lätt. Så de beslutar sig att det inte är okej och ungefär 30 minuter in så slår ena tvillingen tillbaka mot männen som hyrt in två minderåriga asiatiska kvinnor, varav ett är ett barn på 7 år.
Därifrån tas ena tvillingen och barnet på 7 år till gisslan av mannen som sköter operationen och därifrån måste ena tvillingen och den andra asiaten som är äldre, skaffa tillbaka de pengar som de förlorat.
Här har filmen världens potential att göra en hämndfilm av det och verkligen bygga på spänning och thriller. Det behöver inte vara action direkt, men bara små inslag av det. Ha dessa två kvinnorna åka på en hämnd tur, samla ihop lite pengar, sedan fightas mot den stora bossen. Redan innan hade filmen redan inslag av något som påminner om "I Spit on your Grave" eller "Thriller: En grym film". Exploitation hämndfilmerna från 60 och 70-talet med vibbar av då som sagt "Collateral" och "Uncut Gems".
Men istället blir det att de åker till två hus, där fokuset ligger i att förnedra männen, skaffa pengarna och sedan åka tillbaka till bossen, ge honom pengarna och sedan sätter de sig i en bil och åker därifrån. Förlåt för spoiler, men det händer verkligen inte mycket mer än så. Det är verkligen frustrerande för jag såg alla möjligheter filmen kunde ta, men den går den vanliga, sparsamma och typiska svenska vägen istället.
Musiken som nästan inte är någon, hade kunnat vara synthwave när man ändå redan använder sig av mycket lila och rosa i neonfärger.
Emma Lu som spelar Yubi, ena asiatiska kvinnan som slår följe med vår huvudperson. Är helt klart det bästa med filmen. Vart hon kommer från eller om hon har skådespelarbakgrund vet jag inte. Jag vet bara jag vill se mer av henne i liknande filmer framöver i Sverige eller internationellt, för hon har verkligen den faktorn att kunna spela i något som Tarantino gör.
Även tvillingarna har bra kemi med varandra, där den ena inte säger någonting. Det förs en bra kommunikation mellan de två på de sättet att de inte behöver prata hela tiden. Silvana Imam visar mycket med hur hon känner och tycker i sina ord, medan Philip Oros inte behöver säga något och vi vet vad han tänker och tycker.
Så det är verkligen svajande resultat av denna filmen. Jag önska verkligen den gjorde något mer med sin potential, den är verkligen där och nosar, så nära. Men det var säkert inte regissörens mål med filmen och det hon ville berätta var för mig inte alls lika intressant eller spännande som det som jag själv målade upp i huvudet. Men det får ju också stå lite för mig och inte filmen som helhet.
