Synopsis
Mästerkatten upptäcker att hans passion för fara, och orädda våghalsighet, har tagit ut sin rätt. Mästerkatten har tappat räkningen och har gjort av med åtta av sina nio liv. För att få tillbaka de liven ger sig Mästerkatten ut på sitt största äventyr hittills tillsammans med sin tidigare partner Kitty Mjuktass.
"Betydligt bättre än vad jag trodde det skulle vara"
Jag var inte jätte exalterad över att se denna filmen. Med det sagt är karaktären min favorit från "Shrek" filmerna, men första "Puss in Boots" minns jag inte sådär jättemycket från. Men jag medger att detta var en trevlig överraskning, då detta var en ganska så bra film faktiskt.
Jag kan börja med att säga att jag älskade animationen här. Det är traditionell 3D-animation som majoriteten av alla animerade filmer är idag. Men man har gjort om det så att skuggorna och när animationen väl kräver det så som vid en explosion eller en snabb rörelse. Så har man använt animation som liknar akvarellfärg så filmen ser annorlunda ut och är lite mer åt "Spider-Man: Into the Spider-Verse" hållet i sin animation.
Men filmen har väldigt mycket hjärta och värme omkring sig. Den tar sig själv ganska seriöst och jag själv blev förvånad över hur mogen den är gentemot den publik den riktar sig åt. Det är svårt som vuxen att inte bli sentimental mot slutet av filmen.
Där är också en rad olika sagofigurer i filmen för att hålla traditionerna igång. Vi har bland annat Guldlock och de tre björnarna, som jag tycker filmen hanterar väldigt bra. Fantastiskt röstskådespelare från både Florence Pugh (Guldlock), Ray Winstone (Pappa Björn), Olivia Colman (Mamma Björn) och Samson Kayo (Baby Björn).
En syrsa som ska vara skurkens medvetande, där röstskådespelaren försöker sig på en James Stewart imitation och jag började garva när den karaktären dök upp och var en av höjdpunkterna.
Skurken är Jack Horner, en figur från en ramsa snarare än en saga. Röstad av John Mulaney. Det roligaste han har att erbjuda är sin magiska väska där han har samlat på sig en massa olika saker från olika sagor. Men annars kändes han ganska bortglömd och inte särskilt minnesvärd, samtidigt som hans motiv är ganska generiska och svaga.
Men filmen gör upp för det med att bokstavligen ha en varg karaktär med i filmen. Denna varg karaktär visar sig vara en specifik person som jag inte tänker spoila. Men filmen gör ett riktigt bra jobb att göra denna karaktären inte bara mystisk, men också ganska skrämmande. Jag som vuxen person tyckte denna karaktären var läskigare än hälften av det jag sett från årets skräckfilmer. Filmen vet hur de ska använda sig av karaktären och även hur han rör sig, pratar, varje gång han kommer in i en scen visslar han och det visselljudet sätter sig i hjärnan. Till slut börjar man känna sig som Puss in Boots själv när karaktären dyker upp. Helt klart den bästa karaktären i hela filmen.
Så en rekommendation från mitt håll dessa juletider om ni planerar att gå och se något med barnen, kan jag varmt rekommendera denna. Där finns även saker för de vuxna att verkligen gilla här. Det är inte en fullpoängare hela vägen. Vissa karaktärer är inte lika bra som vissa andra, men med tanke på hur lite jag såg fram emot filmen till att verkligen gilla den så här mycket säger en del om filmens kvalité överlag.
Ett bra exempel där uppföljaren är bättre än första filmen.
