Synopsis
Varje julafton väljer The Ghost of Christmas Present (Will Ferrell) ut en mörk själ som ska reformeras av ett besök av tre andar. Men den här säsongen valde han fel Scrooge. Clint Briggs (Ryan Reynolds) vänder på steken mot sin spöklika värd tills Present finner sig själv undersöka sitt eget förflutna, nutid och framtid. För första gången berättas "A Christmas Carol" ur spökens perspektiv i denna lustiga musikaliska twist på den klassiska Dickens sagan.
"Spirited" är regisserad av Sean Anders, som också skrev manus tillsammans med John Morris. Det är en nyadaption på den klassiska "A Christmas Carol" berättelsen, fast i modern tid. Fast den här gången ser vi det från spökenas perspektiv. I centrum har vi Will Ferrell som Ghost of Present som ska försöka få Ryan Reynolds att bli snäll.
Det jag gillade mest är bakom kulisserna hos spökena. Att allting sätts ihop som en teateruppsättning och när de går från ett minne till ett annat, så ser man det som en produktion som ändrar scen. Det är väldigt fyndigt och det känns som den rätta vägen att gå då "A Christmas Carol" redan gjorts tusentals gånger, så man måste hitta nya sätt att förnya det på.
Kemin mellan Will Ferrell och Ryan Reynolds är också bra, känns som en udda duo men lite också därför de funkar. Dock gillade jag kemin mest mellan Ferrell och Octavia Spencer. Den var gullig och även ifall där inte är mycket på pappret för rollen, så gör Octavia Spencer det bästa med den.
Filmen kan dock kännas lite smårörig ibland. Den skiftar narrativ mellan Ferrell och Reynolds en hel del. Ibland kan det känns osammanhängande vems historia det är vi berättar och man gör någon form av mix på det. Vilket gör att speltiden är den längd den är också.
Det är också en musikal. Låtarna är ändå hyfsade, men ingen riktigt stack ut. Det kändes också som där var lite för många, varenda karaktär behöver inte ett sångnummer. Även ifall dansnumren till låtarna var härliga och imponerande.
Så i det stora hela gillar jag ändå filmen mer än vad jag trodde. Det är den typen av film där det positiva överskrider det negativa. Men jag vet inte hur mycket av en julfilmer klassiker detta kommer bli, som man sätter på varje jul.
"Spirited" finns tillgänglig på Apple TV+
Synopsis
En modig, föräldralös flicka tar hjälp av en jovial bandit för att resa genom Drömmarnas rike och hitta en pärla som kan uppfylla hennes högsta önskan.
"Slumberland" är regisserad av Francis Lawrence baserad på "Little Nemo in Slumberland". Ett verk jag inte är bekant med överhuvudtaget, men jag tvivlar detta är en 100% korrekt adaption på verket.
Som äventyrsfilm är den inte mer än medioker om jag ska vara ärlig. Jag hatar inte den lika mycket som många kritiker har gjort. Men det är en ganska så tom film i det stora hela. För filmen kräver att de dramatiska bitarna är viktiga och välgjorda för att de ska funka för storyn och karaktärerna. Dessvärre når inte filmen upp till de nivåerna.
Främst beror det på att jag aldrig blev investerad i dessa karaktärerna. Jason Momoa gör sin typiska Jason Momoa grej, men hans karaktär är verken intressant eller rolig att följa. Marlow Barkley som spelar Nemo är den största behållningen i filmen tack vare hennes skådespel, hon ger allt och det märks. Scenerna med henne och Kyle Chandler som hennes pappa borde varit mer känslosamma men det är de inte. Om inget annat tycker jag Chris O'Dowd som försöker vara en bra farbror och ny pappa åt Nemo har bättre känslosamma scener med Nemo. Men all vikt läggs på hennes pappa, då hela resan är att hon ska få återse sin pappa.
Det visuella var ganska tråkigt också. Allt är i en studio med en massa VFX och CGI omkring skådespelarna. Det känns väldigt oinspirerat och detta är ändå drömmar vi pratar om. Lek med fantasin, men detta är några av de tråkigaste drömvärldarna jag sett och då är det inräknat "Inception".
För barn är det harmlöst, men vet inte hur underhållna de lär bli av den. Jag hade önskat mer kreativitet och bättre känslor kring storyn och karaktärerna.
"Slumberland" finns tillgänglig på Netflix
Synopsis
En bortskämd arvtagerska tappar minnet efter en skidolycka och blir omhändertagen av en problemtyngd änkeman och hans dotter när julen närmar sig.
"Falling for Christmas" fortsätter i den härliga romcom julfilms trenden på Netflix. Det är cheesy filmer, med överdrivna "skurkar" och överlag en väldigt smått fattig produktion som går all-in i sina juldekorationer. Denna faller i exakt samma kategori som "A Christmas Prince" och "The Princess Switch" filmerna. Jag väntar fortfarande ivrigt på den stora mash-up filmen som Netflix har hintat på nu ett tag.
Det är väldigt kul att se Lindsay Lohan igen. Jag vet hon gjorde en film för tre år sedan, men den såg jag inte. Så detta är första filmen jag ser henne i på 9år sedan "The Canyons". Jag hoppas detta är lite av en återvändo för henne, det är i vart fall kul för alla "Mean Girls" fans där ute att hon sjunger "Jingle Bells" låten under eftertexterna.
Jag kan dock inte med gott samvete påstå detta är en bra film. För det är så cheesy och löjligt från början till slut. Alla skådespelare spelar över förutom våra huvudroller som tar detta på blodigt allvar. Vilket gör det hela ännu roligare. Du har alla klichéer du kan tänka dig inslängda här. En rik pappa, en gay bästis, en pojkvän som är en douche, en dotter som bara vill att hennes pappa ska träffa en ny tjej så hon kan få en ny mamma, den döda mammans mamma som alltid vet bäst och vad som ska sägas.
Den roligaste aspekten var att följa douche pojkvännen ute i vildmarken tillsammans med en äldre herre och se hur de bonda tillsammans.
Jag medger dock att jag inte hatade filmen, men det är inte bra. Men jag hade väldigt kul med den och jag hoppas Netflix fortsätter ge oss minst en sådan här film varje år.
"Falling for Christmas" finns tillgänglig på Netflix
Synopsis
År 1862 reser en sörjande sjuksköterska från England till en avlägsen irländsk by för att undersöka miraklet med en ung flicka som påstås kunna leva utan mat.
"The Wonder" är regisserad av Sebastián Lelio som vann en Oscar 2018 för bästa internationella film med "A Fantastic Woman". I huvudrollen ser vi Florence Pugh och storyn var mer intressant än vad jag trodde den skulle vara.
Med det sagt är det en väldigt långsam film trots en speltid under 2 timmar. Så om man inte är beredd på det, eller gillar den typen av filmer så är detta inget för er. Jag kunde uppskatta de långsamma tempot till en början. Men mot början av tredje akten ville jag filmen skulle få igång mer tempo. Där är även en inledning och ett avslut som känns väldigt pretentiöst som jag inte förstår innebörden av.
Däremot som alltid är Florence Pugh fantastisk i sin roll. Hon bara fortsätter visar vilken talang hon är, vare sig det är superhjältefilmer, indiefilmer, eller fucked up skräckfilmer. Ge det några år så kommer hon ha en Oscar vän hos sig.
Jag gillade fotot också en hel del.
Men jag måste medge att filmen inte är jätteintressant från början till slut. Den var i början, men sedan tyckte jag där inte hände så mycket och det långsamma tempot hjälpte inte. Jag är glad jag såg den, men en gång räcker för mig.
"The Wonder" finns tillgänglig på Apple TV+
Synopsis
Följer den nu vuxne Ralphie när han återvänder till huset på Cleveland Street för att ge sina barn en magisk jul som den han hade som barn, återknyta kontakten med barndomsvänner och förlika bortgången av sin gamle man.
Så jag är inte det största fanet av "A Christmas Story". Jag tycker det är en bra julfilm som har en stor mysighetsfaktor, charmiga karaktärer och en story som är igenkännbar. Men det har aldrig varit den stora favoriten kring julfilmerna och där är alltid 10 andra julfilmer jag väljer före den.
Så denna uppföljaren var inget jag kändes behövdes. Men jag är också medveten att första filmen har ett antal uppföljare till sig, som inte nödvändigtvis utspelar sig kring julen heller. Jag har inte sett någon av dessa uppföljare, den enda jag såg var "A Christmas Story 2" som kom 2012 och denna är ljusår bättre än den.
Filmen är en "nostalgi" uppföljare, där man refererar en hel del till första filmen. Vare sig det är röster, arkivklipp eller bara allmänt refererar med fysiska saker eller dialoger. Då jag inte har de starka bandet till första filmen, så gav inte dessa scenerna mig någonting men jag kan se fans verkligen uppskatta dem. Det är samma som när jag såg "Ghostbusters: Afterlife".
Men jag medger att filmen ändå fångar känslan som första filmen hade. Den ger en mysighetsfaktor och karaktärerna är charmiga och filmen får fram en bra julkänsla. Det är kul att de har använt sig av originalskådespelarna och överlag känns det som alla involverade bara tyckte detta var en kul film att spela in.
Det är ingen framtida julklassiker för mig. Men jag tycker filmen gör det den ska göra och många fans kommer säkert bli nöjda med den.
"A Christmas Story Christmas" finns tillgänglig på HBO Max
