Stockholms filmfestival 2022: All the Beauty and the Bloodshed

"All the Beauty and the Bloodshed" kan kännas som två dokumentärer ibland. Ena handlar om konstnären Nan Goldin och hennes liv. Personerna hon kände under sina yngre dagar och deras berättelser också. Samtidigt har den med Sackler familjen att göra. De som stod bakom opioidepidemins outgrundliga dödssiffra som det har gjorts flertals artiklar om och som även serien "Dopesick" som kom ut förra året handlar om.

Det är en vacker historia och det blir klart först hallväggs in vad för kopplingar de båda två har med varandra och att Nan Goldin är ett av offren som föll för detta, men överlevde medan somliga av hennes vänner inte gjorde det. Den biten är en stark historia och som berör. Men där är också något som blir dokumentärens nedfall.

Hade det inte varit för att jag sett "Dopesick" så hade inte denna dokumentären gett några som helst svar på vad som egentligen pågår. Den tar för givet man redan vet vilken familj detta redan är, vad de har gjort, vad för medicin det rör sig om, vad den gör mot kroppen. Allt det besvaras aldrig under dokumentärens gång. Jag hade redan fakta sedan innan och var en av anledningarna jag ville se dokumentären. Tyvärr ger den ingen större inblick till något av det.

Fokuset ligger alltid på Nan Goldin och hennes liv, verk och hennes aktivister. Hon är tur nog tillräckligt intressant för att fylla ut en dokumentär. Men när den mixar de båda två och den ena biten uppenbart inte är lika faktabaserad som den andra, blir det en udda kontrast.

Jag tror filmen främst kan gå hem hos de som redan har en bakgrundskoll på båda bitarna och vill se hur de kopplas samman. Men dokumentären saknar verkligen information på ena hållet som försvagar helheten.