Synopsis
Amy, en medkännande sjuksköterska och ensamstående mamma som kämpar med ett livshotande hjärttillstånd, sträcks till sina fysiska och känslomässiga gränser av de hårda och krävande nattpassen på intensiven. Men hjälp kommer när Charlie, en omtänksam och empatisk medsjuksköterska, börjar på hennes enhet. Medan de delar långa nätter på sjukhuset utvecklar de två en stark och hängiven vänskap, och för första gången på flera år har Amy verkligen tro på sin och sina unga döttrars framtid. Men efter att en rad mystiska patientdödsfall sätter igång en utredning som pekar på Charlie som huvudmisstänkt, tvingas Amy riskera sitt liv och sina barns säkerhet för att avslöja sanningen."Hade kunnat vara en miniserie, men skådespelarna lyfter detta"
"The Good Nurse" är regisserad av danska Tobias Lindholm som skrivit manus till bland annat "Druk" och "Jakten". Som regissör har han gjort "Kapningen", "Kriget" och serien "Utredningen". En person med bra meriter på hemmaplan i Danmark och med denna som hans första Hollywoodfilm bakom registolen gör han ett bra jobb.
Det är väldigt vanligt att skandinaviska regissörer gör bra filmer på hemmaplan, men så fort de ska göra en Hollywoodfilm så fallerar allting och det är oftast bortglömt och dåligt. Men här tycker jag Tobias Lindholm lyckas bra för slutresultatet är minnesvärt och nervkittlande då detta hände i verkligheten.
Jessica Chastain visar ännu en gång vilken talang hon verkligen är. Gång på gång brilljerar hon i roller, även om det är en dålig film så är hon bra i den. Enda gången jag känner hon gjort dåligt ifrån sig är "X-Men: Dark Phoenix", men hennes Oscar från i år är så välförtjänt. Tror inte hon blir nominerad i år för denna, då man eventuellt pushar denna kanske som en Oscarskandidat, men tror den kommer hamna i glömskan bland en del andra.
Jag har inte varit det största Eddie Redmayne fan sedan han blev känd och vunnit massa priser. Men jag medger att detta är nog hans bästa roll hittills. Framförallt i tredje akten får han rum att skina och den mörka sidan visar sig mer tydlig. Men även under de två första akterna så har han denna närvaro att så fort han syns framför kameran så får man smått rysningar och kalla kårar. Så Eddie Redmayne fick verkligen fram obehaget även i de normala scener vetandes vad Charlie Cullen har gjort.
Man kan även argumentera om det hade funkat bättre som en mini-serie då vissa saker kändes förhastade fram för att hinna med. Vet heller inte hur den kommer stå sig till de tyngre större dramafilmerna i år nu när Oscarsfilmerna börjar rulla ut. Men det är utan tvekan sevärt och välspelat, vilket gör detta till en bra start till hösten och vinterns filmer.
