Synopsis
Nära slutet av andra världskriget transporterar tyskar det odödliga hjärtat av Frankensteins monster till Japan, där det verkar förlorat i bombningen av Hiroshima. År senare hittas en vild pojke, född från det odödliga hjärtat."Frankenstein vs. Baragon" även kallad "Frankenstein Conquers the World" är en kaiju film från studion Toho, som gav oss "Godzilla". I denna film har vi en gigantisk stor Frankenstein liknande monster som blir allt mer större och större under filmens gång. Samtidigt dyker en kaiju upp, ingen mindre än Baragon. För de inbitna Godzilla fans så vet man vem detta är, då den dyker upp i ett par av Godzilla's filmer.
På tal om Godzilla, så skulle det varit honom som Frankensteins monster fightades mot i denna. Från början ska de har varit en uppföljare till "King Kong vs. Godzilla". Vilket man kan ana lite grann när man ser filmen, då Frankensteins monster beter sig som King Kong. Man valde dock till slut att ersätta Godzilla med nytt monster vilket då var Baragon, som här syns till i sin första film.
Filmen börjar i Tykland under andra världskriget, där vi ser en galen vetenskapsmans labb. Det är klassisk billigt laboratorium med massa glas och olika färger i alla glasen, också lite rök. Det sätter tonen på filmen och man kan inte annat än älska det. Snabbt så kommer militären dit och tar en stor väska som innehåller hjärtat av Frankensteins monster. Tydligen så har hjärtat gått från kropp till kropp och under bombningen i Hiroshima (enda kaiju filmen från Japan som visar den faktiska bombningen) så försvinner hjärtat spårlöst, tills man hittar en ung pojke 15år senare som har hjärtat och växer mer och mer.
Det är något invecklat för en simpel kaiju film där man bara vill se Frankensteins monster fightas mot Baragon. Men det gör också att man sympatiserar mer med Frankensteins monster under filmens gång. Det är också den typen av film där vi faktiskt ändå ser Frankensteins monster en del under filmens gång. Det är inte enbart människor som pratar också är det en fight de sista 10 minuterna.
Även Baragon syns till från och till. Dock hade jag önskat att de båda två hade haft någon form av konfrontation eller träffat varandra tidigare än de sista 15 minuterna av filmen (som såklart är höjdpunkten). Designen på Frankensteins monster påminner om något man hade sett i de senare Hammer producerade Frankenstein filmerna. Tydligen ska dem har försökt att gå efter den klassiska Boris Karloff designen från Universals filmer, men såklart hade de inte rättigheterna till det utseendet.
Jag såg den förlängda japanska versionen av filmen, vilket gör det lite småroligt att se Nick Adams dubbad på japanska. Hela filmen var en samproduktion mellan USA och Japan. Detta blir ännu mer tydligare när de amerikanska producenterna krävde att Frankensteins monster fightas mot en gigantisk bläckfisk. För denna fighter kommer från ingenstans och man tror filmen är över då Baragon är besegrad. Men så dyker en gigantisk bläckfisk upp från ingenstans. Det är en fin liten bonus som att man har ätit en härlig tre rätters också som en bonus bjuds det på en extra liten sötsak. Detta är ett alternativt slut.
Guillermo del Toro har pratat mycket öppet om filmen och är en av hans favorit kaiju filmer. Jag vet inte om jag sträcker mig så långt. Men det är en underhållande film som bjuder på exakt det man vill ha. Vi har sympati för Frankensteins monster vilket var det viktigaste filmen kunde göra för karaktären vilket jag gillar, För alla kaiju älskare där ute är detta ett måste i vart fall.
