Synopsis
En småstad blir ansatt av en utomjordisk epidemi som förvandlar invånarna till zombies och andra typer av mutantmonster."Slither" är den första långfilmen James Gunn regisserade och man kan verkligen se hans Troma bakgrund i denna. Detta är ett enda stort kärleksbrev till de gamla klassiska 50 och 80-tals skräckfilmerna där man mixar in sci-fi. Dock med moderna effekter som idag är sisådär. Men när praktiska effekter används är det en fröjd för ögat att se, då en del är väldigt imponerande.
Vad jag också gillar med denna filmen är att halva filmen utspelar sig under en och samma natt. Det gör att man får den där härliga känslan av att något stort står på spel och att huvudpersonerna måste rädda denna lilla staden och dess invånare. Det är den typen av film där man bygger upp miljöerna och dess befolkning i de första 30 minuterna innan allting galet inträffar. Tycker Gunn lyckas bra att fånga den känslan.
De moderna dataeffekterna har inte åldrats sådär jättebra. Jag vet inte hur vida bra de var 2006 också, men det är lite udda att se praktiska effekter mixat med 2000-tals dataeffekter. Såklart är de praktiska effekterna fantastiska och förtjänar alla hyllningar.
När attackerna väl skär så bjuder filmen exakt på det man vill ha och förlorar inte sin charm en enda gång.
Det som kändes lite förhastat var att mitt i filmen klipper vi till denna random familj som vi inte sett tidigare och spenderar ändå god tid med dem. Det är först när de utomjordiska "maskarna" attackerar som dottern i familjen blir en av huvudpersonerna och slår följe med Nathan Fillion och Elizabeth Banks.
Men när man kollar på de bortklippta scenerna så märker man att denna dottern redan var med tidigare i filmen och är en av eleverna till Elizabeth Banks. Hade man behållit dessa borttagna scener där hon får mer speltid, så hade inte dessa scenerna känts så udda placerade mitt i filmen vilket jag tyckte från början. Det var inte fören senare jag förstod hon var en av eleverna och att vi faktiskt hade sett henne tidigare.
Detta var helt klart en film i min smak. Jag gillade det små humoristiska bitarna som är typiska för Gunn. Det går heller aldrig fel med Nathan Fillion i en av huvudrollerna. Han bjuder på väldigt bra komisk tajming mot tredje akten också. Hela aspekten med filmen och att den påminde om de filmer jag också älskar från 50 & 80-talet är ett stort plus. Varje generation inspireras av den förra brukar man säga. När det kommer till moderna skräckfilmer om utomjordingar som tar över människokroppar och bjuder på härliga praktiska effekter fullt med slem, blod och äckligheter. Så är detta en av de bästa om inte den bästa. Kanske för där inte är så många...
