Smile

Jag var extremt skeptisk till denna filmen efter att ha sett trailern. Allt påminde om alla skräck klichéer jag sett tidigare och de skulle vara dina typiska jump-scares. Men till min förvåning var detta inte så dåligt som jag befarat och trailern är mer generisk än vad själva filmen faktiskt är.

Det är långt ifrån en perfekt film. Den har fortfarande en story som man sett många gånger förr, bland annat kan man dra jämförelser med "It Follows" eller "The Ring". Den har inte direkt något nytt att komma med på den fronten, men vad den gör upp för är regi och skådespel.

Regin av Parker Finn är väldigt bra. Han har intressanta kameravinklar och använder ett ganska snyggt sätt att berätta historien på. Detta är hans första långfilm och filmen är baserad på hans kortfilm "Laura Hasn't Slept". Jag kan se framför mig att han kan få en liknande karriär som David F. Sandberg har just nu.

Där är din andel jump-scares och somliga hade jag klarat mig utan. Då det är din typiska jump-scare och man vet när de kommer inträffa. Men somliga är effektiva och även en som är en "fejk" jump-scare var ganska kreativ som involverade kattmat.

Även skådespelet är topp. Sidokaraktärerna fyller sin funktion och får inte så mycket att säga mer än det dem ska göra. Men Sosie Bacon som huvudpersonen är lysande. Alla bra skräckfilmer brukar oftast grunda sig i det tragiska och drama. Här får vi det tragiska att hennes mor var psykisk ohälsosam och att detta bär på henne. Detta gör det desto mer tragiskt när vi ser allt hon går igenom och alla tror hon ärvt det hennes mor hade. Hon är det jag kommer minnas filmen för mest.

Överlag har detta varit ett fantastiskt år för skräckfilmer. Även ifall detta kanske inte är den bästa enligt mig, var den fortfarande över förväntan och var bra i det stora hela, trots en del klichéer och kanske en och annan jump-scare för mycket.