Samaritan

"Samaritan" är den senaste Sylvester Stallone filmen och den första med honom i huvudrollen sedan "Rambo: Last Blood" i 2019. Filmen är regisserad av Julius Avery som gjorde den väldigt underhållande "Overlord" 2018. Manuset är skrivet av Bragi F. Schut , som skrev "Season of the Witch" och "Escape Room".

Man kan dra jämförelser mellan denna och "Unbreakable", men den filmen är betydligt bättre än denna. Men båda har en stor 80-tals stjärna i huvudrollen i en superhjälte film som är grundad mer i verkligheten. Med allt det jag skrev ovanför och precis så ville jag älska "Samaritan" mer än vad jag gjorde. Men det är fortfarande underhållande och sevärt, inte mins för oss alla Sly fans därute.

Filmen dumpades på Prime Video efter att den skulle gått upp på biografer. Kanske för det bättre, men om filmen hade gått upp på bio med de effekterna som den har så passar den bättre på streaming. Där är bland annat eldeffekter är lika dåliga som "Orphan: First Kill" och en de-aging effekt på Stallone som inte är på samma nivå som det vi brukar se från MCU.

Storyn är väldigt förutsägbar. Där är en twist och denna twist listar man ut 10 minuter in (i alla fall jag gjorde). Men även idén med en ung tonåring som tror på hjälten, hittar honom och försöker få honom komma tillbaka och via honom hittar hjälten sitt inre jag igen på nytt. Man har sett det förr och filmen gör inget nytänk på klichén i sig. Det som gör det sevärt är skådespelarna och mest Stallone.

Skurken spelad av Pilou Asbæk är också ganska tråkig och hans gäng. Det är ditt typiska vanliga revolt gäng som vill göra förändring men man förstår aldrig riktigt vad de vill åstadkomma. På grund av budget så får man ingen känsla av hur staden verkligen är, så man får bara se nyhetsinslag om hur staden håller på att gå under men man känner aldrig av det, för där är aldrig mer än 20 personer framför kameran. Det är som att man ville mer än vad man fick i budget och kunde aldrig tänka i mindre skala. Vilket är synd för någonstans där inne finns en grym film.

Med all negativitet ur vägen så kan jag fokusera på det positiva, för i ärlighetens namn hade jag väldigt kul med denna filmen. De som läst och följt mig på sidan vet vilket massivt fan jag är av Stallone. Allt den mannen gör ser jag per automatik och även om filmen är skit så är han alltid guldet i det. Detta är för övrigt inte skit och efter att ha suttit igenom "Escape Plan" uppföljarna och "Backtrace" så är detta miljontals gånger bättre.

Där är en bra jargong mellan Stallone och barnskådespelaren Javon 'Wanna' Walton. Jag har sett honom i "Euphoria" serien där han är riktigt bra också. Han passar i denna rollen och Stallone som den åldriga hjälten som en gång hade sina glansdagar kan ses lite som ett perspektiv på hans egna karriär. Dialogerna kanske inte är de bästa skrivna, men där är ett par roliga repliker. Stort plus att de också låter karaktärerna svära naturligt.

Som alltid levererar Stallone i huvudrollen. Det är bara mot slutet vid några få tillfällen då han går over the top (en annan Stallone film jag rekommenderar) i sitt skådespel. Men 98% är han nertonad, sansad, dramatisk och påminner ibland om hans Rocky karaktär på äldre dagar. Stallone verkar ha hittat sin typ av karaktär på senare år och passar honom perfekt. Jag gillade verkligen hans skådespel här och hans karaktär likaså.

Så i det stora hela är det inte en perfekt film och när det svajar så märks det av tydligt. Jag önskar de hade en större budget att jobba med, för det märks de tydligen haft en större ambition med allting än vad de fått att jobba med. Men av det vi fick så var jag verkligen underhållen. Jag gillade Stallone tillsammans med ungen och jag gillar hur filmen känns som en härlig sen 80-tal, mitten av 90-talet action/sci-fi film. Med tanke på att jag såg "After Ever Happy" före denna, så hade allt varit guld i jämförelse.