Bullet Train

"Bullet Train" är den senaste actionfilmen från actionregissören David Leitch. Mannen som gav oss första "John Wick", "Atomic Blonde", "Deadpool 2" och "Hobbs & Shaw". Hans filmer är inte jätterika på story, men väger upp det med action, karaktärer och en visuell stil som är tydlig för just hans filmer. "Bullet Train" är i samma liga och är på sätt och vis bättre än somliga av dem. Detta är extremt underhållande från början till slut och jag kan inte tänka mig en mer underhållande sommarfilm som går just nu.

Majoriteten av filmen utspelar sig mer eller mindre på detta tåg och jag älskar actionfilmer som utspelar sig på ett och samma ställe, "Die Hard on a..." som man komiskt brukar kalla dem. Men filmen har ändå några scener som ger flashback till karaktärerna ombord och mer förklaring till vad som faktiskt försiggår på tåget och hur de alla är inblandade.
Det är även här mycket av den visuella stilen kommer in och berättar. Visst kan man i efterhand tänka om några av scenerna verkligen var nödvändiga, men samtidigt gör det filmen mer minnesvärd när man tänker tillbaka.

Brad Pitt är underbart castad i huvudrollen bland alla andra färgstarka karaktärer. Han levererar en väldigt humoristisk insats om en person som inte vill ha med våld att göra och vägrar använda pistol. Men hans reaktion på allting, och även hur skicklig han är kombineras perfekt - det känns som bara Brad Pitt hade kunnat lyckas leverera denna insats (speciellt när skämtet är att en viss karaktär spelad av en viss skådespelare skulle haft jobbet Brad Pitts karaktär gör).

Två skådespelare som sticker ut som man verkligen sympatiserar med mot filmens slut och har växt hos en är bröderna Tangerine och Lemon, spelad av Aaron Taylor-Johnson och Brian Tyree Henry respektive. Deras kemi och jargong är spot-on och stjäl nästan varje scen de är med i. Om denna film blir en succé så kan jag se studiobolaget tänka i banorna av en spin-off med dessa två karaktärer.

Dialogerna är också väldigt inspirerat av Tarantino eller Guy Ritchie. Det är inte på den nivån, men jag har sett värre filmer som försöker sig på det. Filmens besatthet av "Thomas the Tank Engine" (även kallad "Thomas och vännerna" här i Sverige) är både inspirerande, fantastiskt men också smått skrämmande hur Lemon använder sig av serien till att bedöma folk i verkligheten. Det är extremt roligt, men också att jag inte trodde dialogerna skulle vara så drivna av att karaktärer pratar om "Thomas the Tank Engine".

I vissa avseenden är storyn kanske inte jättelätt att hänga med i, med hur alla karaktärerna på tåget är kopplade till varandra och hur det hela leder till White Death. Vissa karaktärer får också mer utrymme än andra och jag kan se vissa finna filmen överfylld. Även stilen kommer kanske inte gå hem hos alla heller, så det blir intressant att se vad majoriteten tycker.

Med det sagt så är det David Leitchs stil i actionscenerna som driver filmen framåt. Lite som vad George Miller gjorde med "Mad Max: Fury Road" (denna film är inte på den nivån), dock kan jag uppskatta det och inte förneka att detta är en av de mest underhållande filmerna jag sett detta året. Inte bästa, men underhållande. Något jag har lutat mer åt detta året av personliga skäl.

Här bjuds på kända cameos, splatter, rappa och bra dialoger, härlig action, humor som är en av de roligaste detta året, en fantastisk Brad Pitt i huvudrollen, återföreningar från andra filmer och på ett visuellt spektakel som paketeras i ett tajt manus där allting mer eller mindre utspelar sig på detta resande tåg.

Köp en biljett, sätt dig ner och njut av den fantastiska underhållning som bjuds på det närmaste två timmarna.