Everything Everywhere All at Once

"Everything Everywhere All at Once" kommer till oss från regissörerna och manusförfattarna Dan Kwan och Daniel Scheinert, även kallad "The Daniels". De har tidigare gjort bland annat "Swiss Army Man" som blev en indie hit när den kom 2016. Deras originalitet och unika stil fortsätter att imponera och på bara några månader har "Everything Everywhere All at Once" blivit en succé i USA och hyllats till skyarna.

Det blir svårt att ignorera den typen av hype inför en film trots att man försöker dölja det. Men som tur är gick filmen verkligen hem och jag förstår varför den blivit hyllad som den har blivit. Kanske inte ett mästerverk (vem vet efter en omtitt), då där är vissa saker som även för mig är för absurda. Men i sin helhet behövs fler sådana här filmer och i skrivande stund är det helt klart min favoritfilm från 2022.

I grunden har vi ett familjedrama som via all galenskap och diverse multiverse resor blir filmens centrala bit. Detta gör att man som tittare blir mer engagerad då man kan förstå bakgrunden och vilja se huvudpersonen nå i mål ännu mer. Detta tack vare ett fantastiskt skrivet manus där man älskar karaktärerna (denna familjen) samt skådespelarna.
Kan vi inte alla bara komma överens om att Michelle Yeoh alltid har varit grym skådespelare men först nu på senare år hon verkligen fått igenkänning. Jag vet hon var populär slutet på 90-talet, början av 00-talet. Men sedan var det ganska tyst. Fram tills för några år sedan med "Crazy Rich Asians" och sedan dess har hon varit med i mycket jag sett.

Ke Huy Quan, som är mest känd som barnskådespelaren som var med i både "Indiana Jones and the Temple of Doom" och "The Goonies". Gör här en rejäl comeback framför kameran. Han har mestadels jobbat bakom kameran som stuntkoordinator eller second unit. Men med denna och "Finding 'Ohana" från förra året verkar han göra en comeback framför kameran igen. Vilket jag hoppas för han är fantastisk här.
Sidokaraktärerna och skådespelarna James Hong och Jamie Lee Curtis som är Hollywood legender får sin del att skina också, men tar aldrig fokuset väck från storyn eller där hjärtat och fokuset ska vara. Stephanie Hsu som dottern var ny för mig, inte sett henne i något tidigare och hon har en del dramatiska scener där hon säljer det helt och hållet för mig.

Men med en sådan här film är det mixen med att få in sådant som vi kan relatera till som tittare, men också bjuda på underhållning som inte är realistiskt. Actionscenerna är fantastiskt gjorda, ingen skakig kamera, inga närbilder. Här är det koreografi och inspiration från Hong Kong och Japan som gäller och det är så skönt att se.

Mixen med sci-fi biten där de hoppar mellan olika universum kan vara smått förvirrande i början. Men man hänger med ganska fort och kommer in i det. Det är även här vissa bitar blir kanske för udda för mig. Visst jag kan sträcka mig vid korvar som fingrar, men när det sedan blir ett universum med enbart stenar som sedan pratar med varandra och text dyker upp blir det en gnutta för mycket för mig. Visst det är unikt, oväntat, originellt. Men det kommer också av sig som "låt oss vara konstiga för konstighetens skull" också. Men vem vet, efter en omtitt så kanske jag gillar det mer.

Något som jag verkligen också gillade var humorn. Detta är en av de roligaste filmerna detta året.

Det visar bara att filmen verkligen erbjuder alla slags genrer i en åt tittaren. Som en fantastisk blandning mixat och ger det bästa möjliga resultatet, precis som titeln indikerar på. Jag blir glad och inspirerad när jag ser sådana här filmer. Jag hoppas folk går och ser och supportar detta, det verkar ha gått hem i USA i alla fall. Med filmer som denna, "The Northman", "X och "The Unbearable Weight of Massive Talent" har första halvåret bjudit på fantastiska originella filmer.