Synopsis
Filmen utspelar sig på Island runt 900-talet, där en nordisk prins ger sig ut på ett uppdrag - att hämnas sin mördade far."Robert Eggers vikingafilm är brutal som den är vacker"
"The Northman" är den senaste filmen från Robert Eggers. Ett namn som blivit väldigt känt på sista tiden och blivit en regissör som jag själv håller ögonen på varje gång han har något nytt. "The Lighthouse" var en av mina absoluta favoritfilmer det året den kom ut. Även ifall jag fann "The VVitch: A New-England Folktale" ibland smått långsam så var där en kuslig stämning till den som höll mig igång hela filmen.
Med hans tredje långfilm levererar han nog sin mest icke artsy film av de alla, även ifall där fortfarande är bitar av det i filmen. Det blir dock aldrig som en typisk studio film och resultatet är en klassisk historia om hämnd vars handling tar mycket från både "Hamlet" och "Moses".
Fotot är fantastiskt i denna, likt Eggers tidigare filmer. Mycket är inspelat på plats på Island och dess natur kommer återigen i centrum i många bilder. Det hjälper också att kameraarbetet är toppklass också. Det känns som varje scen är beräknad och uttänkt av vad som fångas på bild.
Handlingen är bekant. Bara vid huvudpersonens namn (Amleth) kan man räkna ut vart historian fått sin inspiration från. Detta för mig är väl det som är 50-50 för mig sett till filmen i sin helhet. Lyckligtvis gör filmen tillräckligt med egna saker också som ändå gör att jag uppskattar den mera i sin handling än sig till exempel "Gladiator" som rent av bara känns som en Moses film fast i annorlunda miljö. "Hamlet" är en klassisk berättelse som använts många gånger i vårt berättande. Däremot så hade jag önskat kanske lite mer originalitet ifrån Robert Eggers i den fronten.
Han skrev manuset tillsammans med islänningen Sjón (as coolt namn) som också skrev fjolårets "Lamb".
Alla skådespelarna går verkligen in i rollerna. Jag var rädd att dialekten skulle vara ett störande moment, men så blev det aldrig. Jag hade jättesvårt för "The Girl with the Dragon Tatoo" när hälften av dem försökte sig på en svensk brytning medan andra halvan inte gjorde det alls. Men här har alla någon form av brytning, men det känns noggrant övat. Det känns inte som att skådespelarna övade in en brytning 5 minuter innan tagningen. Det kommer och känns naturligt när de pratar.
Jag älskade inte filmen lika mycket som "The Lighthouse" men jag vet om att jag kommer se om denna filmen igen. Det var något som ändå drog mig in i den väldigt mycket. Kanske de drömliknande sekvenserna som bidrog till filmens helhet, eller det vackra fotot eller brutaliteten. Allting känns äkta men i en fantasy värld. Det är nog det jag verkligen dras till. Även ifall storyn är bekant sedan innan tycker jag filmen använder sig av den till sin fördel (för det mesta).
En varning till de som går in och förväntar sig en mainstream vikingfilm med en snygg Alexander Skarsgård i huvudrollen, så är detta inte det. Återigen är det den mest mainstream och minst artsy filmen som Robert Eggers har gjort, men hans fingeravtryck finns överallt i filmen.
