Cinderella Credit: Christopher Raphael | Courtesy of Amazon Studios
Årets lista av 2021 sämsta filmer kommer lite sent. Men som alltid, brukar jag göra min lista i samband med Oscarsgalan varje år. För då känner jag att jag har hunnit se alla de filmerna jag vill se ifrån 2021. Samtidigt som 2021 filmer fortfarande kommer ut detta året här i Sverige. Så det känns inte mer än rättvist att göra en lista i samband med dagen då Hollywood vill ge sig själv en klapp på axeln.
Det ska tilläggas att jag inte sett allt från 2021 men jag har ändå sett tillräckligt och även de filmer som de pratas om.
2021 som filmår var vägen då vi smått tog oss tillbaka från pandemi året som var 2020. Men fortfarande så var det lite svajigt i början och vi fick fortfarande en del filmer som släpptes direkt på streaming. Först under sommaren och resten av året började filmerna och biosalongerna fyllas upp igen, även ifall med vissa sanktioner. Självklart var det ett bättre filmår än 2020 då fler filmer kom ut och där var en bredare skala av variation. Även de som skulle ha kommit ut 2020 kom ut 2021.
Totalt har jag sett 264 filmer.
Jag har också lite regler angående hur man räknar en film det året den släpptes. Om filmen släpptes på en festival 2020, men kom först till den vida publiken 2021 räknas det som en 2021 film. Hade filmen premiär i ett land 2020, men kom inte till USA eller Sverige förrän 2021 räknas det som en 2020 film. Förra året tänjde jag på denna regel och räknade med festivalfilmer just för att 2020 var så udda år sett till filmer redan. Men det var enda gången jag gjort det och kommer inte göra det i år.
Kom även ihåg att detta är min personliga lista av de filmer som jag tycker varit sämst 2021. Finns inget som är rätt eller fel, alla har vi olika smak.
Först några "ohedrade" nomineringar som inte kom med men som förtjänas att undvikas!
• After We Fell
• Awake
• Coming 2 America
• Dear Evan Hansen
• Glaciär
• Home Sweet Home Alone
• Infinite
• Locked Down
• Paranormal Activity: Next of Kin
• Red Dot
• Shook
• The Unholy
• Thunder Force
• Vinterviken
10. Snake Eyes: G.I. Joe Origins
Detta är en av de mest frustrerande filmerna från 2021. Med en sådan casting och miljöer så tänker man det ändå ska gå hem. Men detta är bedrövligt på alla möjliga plan. Horribla actionscener, en handling som inte har något med "G.I. Joe" att göra. Karaktärerna har inget med deras respektive karaktärer att göra förutom att man refererar dem vid namn några få enstaka gånger. Det är nästan skrattretande att de sista 60 sekunderna är då Snake Eyes har på sig sin outfit och man hintar på en uppföljare.
Det är ett desperat försök att starta om hela "G.I. Joe" franchisen, men i deras desperata försök så får vi istället något som är sämre än de två tidigare live-action filmerna som kom. Som "origin" story är en av de tråkigaste jag sett på väldigt länge.
Min "Snake Eyes: G.I. Joe Origins" recension
9. Kitty Mammas
Ni kommer se många lågbudget filmer på denna listan i år och filmer ni säkert aldrig hört talas om eller ens visste fanns. Därför kommer jag i fortsättningen försöka undvika dessa typer av filmer för jag ser ingen större mening egentligen att se dem. Då dem oftast inte ger mig någonting och jag vet redan på förhand de kommer vara dåliga och majoriteten tråkar ändå ut mig. Därför kommer ni inte se så många Hollywood filmer på listan som många andra sett.
Denna filmen måste ändå vara ett skämt. Det faktum att jag suttit igenom en film med titeln "Kitty Mammas" och där synopsen lyder "En skamlig fertilitetsläkare driver en klinisk prövning där fyra kvinnor föder kattungar". Jag menar man tror det är någon SNL sketch eller ett första april skämt. Men nej detta finns och det är bedrövligt på alla sätt du tänker dig. Det är inte ens skrattretande dåligt för dess absurda handling för av någon märklig anledning är alla medvetna om filmens bisarra handling och spelar det som en komedifilm. Vilket bara gör filmen mer plågsam och tråkigare att sitta igenom.
8. The Scary of Sixty-First
Jag såg denna filmen via Stockholms Filmfestival och det var den sämsta jag såg därifrån. Detta gick mig helt över huvudet och jag fattade verkligen vad någonting gick ut på. Samtidigt som den försöker vara någon form av "throwback" film till 60 och 70-talets lågbudget filmer (antar jag). Men skådespelet, kameraarbetet och allting omkring den bara skriker studentfilm. Denna filmen är en enda röra från början till slut och det säger en del på dess 80 minuters speltid som känns en evighet. Tydligen vill den säga något om Jeffrey Epstein men exakt vad flög förbi mig helt och hållet.
Min "The Scary of Sixty-First" recension
7. Karen
Detta är gränsfall på om folk faktiskt känner till eller inte. Men trailern blev ganska stor snackis på nätet och många trodde det var en parodifilm. Men återigen är detta på fullaste allvar en seriös film där man centrerat rollen till internet meme "Karen". Filmen försöker lägga in kommentarer om rasism, dagens USA och allt vad det innebär. Allting bara fallerar och det är som att se en bilkrasch eller ännu värre en tågolycka i slow-motion inträffa framför ens ögon. I ett bättre manus, i en bättre film, i en högre budget så kanske Taryn Manning hade funkat i en liknande roll. Men inte här.
6. Cinderella
Precis som med mycket som kommer ut idag som ska vara en nytolkning, så fokuserar man mer på att vara i tiden och så politiskt korrekt som man bara kan vara. I denna läggs fokuset mer på att man ska prata om jämställdhet och hur kvinnorna har det. Istället för att underhålla och berätta en saga paketerat som en musikal, så blir allting snarare ett "statement". Det tar en ur filmen och man sitter inte och blir underhållen för fem öre. Filmen gör det inte på ett snyggt sätt heller, allting är så in i ansiktet på en.
Musikalnumren så som jag förstått det består av både originella låtar, men också covers. Detta förstod jag först när prinsen började sjunga "Somebody to Love" av Queen. Att köra en mix är intressant, men vad poängen med att göra covers på andra kända låtar i filmen känns konstigt när man redan har en drös med originella låtar som karaktärerna sjunger.
Min "Cinderella" recension
5. A Week Away
"A Week Away" är en Netflix producerad kristen "propaganda" film som jag gillar att kalla dem, förklädd som en musikal. Jag hade ingen som helst aning om att Netflix ens producerade dessa typer av filmer, då jag som bekant är van att bolaget PureFlix producerar denna typen av filmer. Saken är den att detta är lika dåligt som den typen av filmer och jag är van vid dem vid det här laget.
Filmens sångnummer består mer eller mindre enbart av att de sjunger om Gud eller Jesus, så även sångnumren är väldigt usla och lökiga. Storyn är klichéartad och den smörar på med bibelns ord och vad som står i den. Samtidigt som den vill vara inne med de unga så slänger den in lite humor och andra saker för att tilltala en bredare publik.
Jag önskar att jag åtminstone kunde ge filmen cred till dansnumren men även dem är väldigt stela. Det märks att allting är koreograferat in i minsta detalj och att man kan se skådespelarna/dansarna räkna ut vad deras nästa steg ska vara. Det var sällan jag blev imponerad på den fronten i filmen.
Tänk er "High School Musical" mixat med "Camp Rock" med ett kristet budskap.
Min "A Week Away" recension
4. Music
"Music" är en katastrof från början till slut. Att denna filmen existerar i 2021 är förvånande och chockerande. Inte minst när du har världsartisten Sia bakom ratten som regissör och skådespelare som Kate Hudson och Leslie Odom Jr. i några av huvudrollerna. Maddie Ziegler som spelar den autistiske karaktären som är syster till Kate Hudson. Uppenbart är Maddie Ziegler inte autistisk och har fått direktiv av Sia att skådespela som om det vore 80-talet och man porträttar autistiska personer. Ingen skam ska falla på Maddie Ziegler, men det är en ifrågasättande skådespelarinsats.
Jag ger filmen cred att musiknumren i den är inte fy skam. De är påkostade och låtarna i sig är inte jättedåliga. Men de vävs aldrig riktigt inte på filmens story på ett bra sätt.
Det är bara en dålig idé från första början som aldrig borde ha gjorts.
3. Roe v. Wade
"Roe v. Wade" är en kristen propaganda film som jag nämnde ovanför. De brukar oftast dyka upp på dessa listorna för mig och jag förstår de inte har någon publik här i Sverige. Det är en intressant dörr när man väl har öppnat den och att dessa filmerna ändå säljer helt okej i USA är också något man bör ha i åtanke när man ser dem. Vissa är dock värre än andra och ibland blir de verkligen så usla att man ifrågasätter värdigheten bakom de som gjort filmen.
Detta är baserat på en sann historia om hur man via en domstol lyckades göra abort lagligt för en kvinna. Gissa vilken sida denna filmen väljer att sympatisera och hurra för. Inte den positiva i alla fall.
Filmen går till extrema längder och visar hur abort är dåligt och hur en doktor som är för abort under filmens gång blir emot abort. Detta är vanligt i dessa kristna filmer, men vissa gör det bara värre och trycker ner allting i ansiktet på en mer än andra. Detta är helt klart utan tvekan en av de sämre i "subgenren" (om man nu kan kalla de det).
2. Trafficked: A Parent's Worst Nightmare
Vad sägs som att man gör en 80-tals explotation actionrulle utav en kristen propaganda film. Okej filmen är inte riktigt en kristen propaganda film på det sättet, men den kan lika gärna falla i den kategorin även ifall den inte är lika mycket med det som vissa andra filmer.
Vad vi däremot får här är en film som försöker vara seriös om sexhandel och allting blir bara pannkaka. Sättet den hanterar allting, sättet karaktärerna reagerar, skådespelet, regin det blir nästan en komedi av det.
Nämnde jag att det är samma regissör som gjorde "Faith Under Fire" som också var på min topp 10 sämsta lista förra året?
1. A Nightmare Wakes
Detta tar jag ändå lite personligt. Jag älskar "Frankenstein" och har sett ett dussintal filmer som handlar om Mary Shelly och hennes skrivande av novellen men även hennes liv. Så även ifall detta är lågbudget, så kommer jag kritisera den ändå ganska hårt.
Utan tvekan något av de tråkigaste jag sett i hela mitt liv. Jag höll på att somna flertals gånger med jag såg denna, men av någon anledning höll jag mig vaken. Grundidén att göra en skräckfilm utifrån skrivandet av "Frankenstein" är inte en jättedålig idé egentligen. Men det är så uruselt genomfört och på grund av budgeten blir effekterna otroligt dåliga.
Jag försökte verkligen ge filmen mer av en fri pass då detta är lågbudget och de som har gjort den säkert slitit. Men jag kan inte ignorera mina sanna känslor till filmen över hur mycket jag avskydde detta medan jag såg den.
Som skräckfilm fallerar den, som biografi fallerar den, som en film som går in i psyket hos Mary Shelly fallerar den, effekterna fallerar, handlingen fallerar, utförandet fallerar. Allting fallerar så hårt. Vilket är synd för det är en sådan fantastisk berättelse boken och Mary Shelly som person är en intressant person att kunna göra en film om. Men ingenting absolut ingenting funkar här.
Så, så, så, så tråkig.
