Licorice Pizza

Paul Thomas Anderson senaste film "Licorice Pizza" utspelar sig under början av 70-talet i San Fernando Valley. Den har många inspirationer från filmer som kom från 70-talet och en av de bästa sakerna med filmen är dess autenticitet till hur mycket det känns som en 70-tals film. Detta hade lika gärna kunnat varit en film som släpptes på 70-talet som vi tittar tillbaka på och tänker "ja vissa saker kanske inte har åldrats jättebra, men det är fortfarande en fantastisk film".

Jag hade ingen aning innan jag skrev denna recensionen att filmen är smått kontroversiell på internet över vissa saker. Så som att folk inte kan acceptera att en 15-åring och en 25-åring dejtar varandra. Det faktum att filmen har rasistiska skämt i sig. Alla dessa sakerna kan appliceras på många klassiker som vi idag anser är mästerverk. "Manhattan" och "Harold and Maude" är båda 70-tals filmer om en romans mellan en äldre person och en yngre person, men vi kollar inte ner på dem för det. Hela grejen med filmen är att fånga den där 70-tals känslan och som att man precis har dammat av en gammal rulle som legat sedan början av 70-talet. Paul Thomas Anderson har lyckats lika bra att fånga 70-tals känslan här, som Tarantino gjorde med 60-talet med "Once Upon a Time in Hollywood"

Grundhandlingen är en romans mellan 15åringa Gary (Cooper Hoffman) och 25åringa Alana (Alana Haim). Filmen är dock mer av en "episodisk" film där olika kända skådespelare dyker upp mellan varje kapitel och är med i 10 minuter, innan man går till nästa. Men i centrum av allting är fortfarande Gary och Alanas romans och deras vänskap. Filmen förlorar aldrig sikte av detta och är hjärtat och själen med hela filmen. Men de handlar inte så mycket om att "kommer de bli ihop i slutet" och "kommer de leva lyckliga i alla sina dagar".

Det faktum att Paul Thomas Anderson har gjort filmen som en "episodisk" film passar dock in med känslan och tiden filmen utspelar sig. Gary vet inte riktigt vad han vill än så han driftar rundor från saker och ting, men inte vara i skolan den saken är säker. Medan Alana även ifall hon vill hänga med Gary och hans unga vänner och fortsätta vara ung, har hon fortfarande ena foten i verkligheten och förstår att hon är i den åldern där hon också bör tänka på vad hon vill i livet. Det är en perfekt match och det ger till en del roliga situationer som de båda två hamnar i.

Alla kända ansikten är underhållande på sitt sätt. Sean Penn som uppenbarligen ska spela William Holden är underbar i att romantisera till sina yngre glansdagar och mitt i allting ska köra motorcykel över eld, medan Tom Waits ger direktiv. För att sedan hoppa till Bradley Cooper som den ökända Hollywood producenten Jon Peters. Bradley Cooper stjäl verkligen alla scener han är med i. Ifall man tycker han verkar helt galen och överdriven är det nog inte långt ifrån verklighetens riktiga Jon Peters (kolla Kevin Smith Q&A om hans historia med Jon Peters och hur allting slutar med "Wild Wild West").

Musiken i filmen är också spot-on. Likt Tarantino är Paul Thomas Anderson smart här genom att ha hyfsad kända namn, men inte deras mest kända låtar. För det är exakt det som folk lyssnade på under denna tiden. Om ni får möjlighet att bara lyssna på soundtracket är det väl värt det.

Men filmen har verkligen samma driv som säg "American Graffiti" eller "Dazed and Confused" där det inte riktigt handlar om att han en handling, utan mer bara en "häng film". Vissa aspekter påminner filmen om något som Richard Linklater hade kunnat göra. Jag älskade varje sekund av filmen där vi befann oss i miljöerna och Gary och Alanas resa under filmens gång. Det är verkligen som något direkt taget från 70-talet. Det är utan tvekan min favoritfilm från Paul Thomas Anderson sedan "There Will Be Blood".