Beck: 58 minuter

Det har ju känts som om Beck-serien hängt på sista versen ett tag och jag har länge undrat varför man fortsätter att producera halvdålig film efter halvdålig film.
Beck 58 minuter är faktiskt väldigt bra i sin helhet – dock så lyser det igenom att Beck som serie befinner sig i en identitetskris som försöker överleva.
Nu är huvudpersonen, som han ändå är, Martin Beck (Peter Haber) tillbaka i rutan igen – Beck är tillbaka i Beck helt enkelt. Dock så kör man vidare på att sätta honom på en piedestal – där han ständigt blir satt så fort han är med numer, av allt ifrån barnbarns kompisar till gamla poliskollegor och bovar. Denna gång är det insatsstyrkan och dess insatsledare som inte kan tänka själva utan behöver Martin Becks oklara expertis i morgonstudion där väktaren Peter Rosenberg (Joakim Nätterqvist) håller samtliga som gisslan. Detta då Tomas Tormalm lyckats fly studion med hjälp av sin säkerhetspersonal och nu har 58 minuter på sig att infinna sig i TV-studion igen, innan väktaren skjuter gisslan.

Då Beck har en stor roll i denna film så är även hans chef Fredén (Jonas Karlsson) med en hel del, för att som vanligt bråka med Beck. Detta ger en känsla av att Beck-andan är tillbaka, men höjer även nivån på filmen då Jonas gör rollen som Fredén oerhört bra.
Samtidigt har Josef (Martin Wallström) intagit rollen som Gunvald än en gång, både i attityd och agerande. Att Josef pendlar så kraftigt som karaktär mellan de olika filmerna är något förvirrande – liksom Becks närvaro.

Ett spännande händelseförlopp med 90-talsvibbar som är klart hållbart och som kan väcka en hel del extra starka känslor om man är förälder. En av de bättre Beck-filmerna som gjorts på sistone i och med upplägget.
I övrigt så undrar man när och hur Martin Beck blev en sådan stor profet för alla i hans omgivning – och en del försök med att skapa gamla Beck-vibes gör att filmen stundvis känns ganska så B.

Beck 58 minuter har premiär den 18 februari på C More.